Gunnel Eriksson
Jag ligger i en säng, omsluten av något slags genomskinligt tält. Omkring mig flaxar människor i vita dräkter, som stora vita svanar. Några allvarliga män i vita rockar går fram och tillbaka och river sig i huvudena. Ett regelbundet pysande ljud är det enda som hörs. Framför min säng står statsepidemologen med skrivplatta och penna. …