Glädjen med att ha hund och att börja spela dataspel.
Änka sedan 2 år så jag hade vant mig vid att vara ensam. Hade precis anmält mig till PRO och tänkt gå på träffar och andra aktiviteter…….
Så händer detta med Corona allt ställs in, då är det en glädje att ha hund. Man går sina promenader för ut måste hon, och har man tur träffar man någon annan som är ute i samma ärende eller på en ensampromenad.
Eftersom jag bor på en mindre ort/ö blir man stående och pratar bort en stund, får lite mänsklig kontakt och dagen känns ljusare och lättare.
Nu var ju inte våren alltid så promenadvänlig med andra ord regn, blåst och kallt. Ut fick man gå ändå men chansen till oväntade möten minskade.
Vad gör man då emellan promenaderna? Har aldrig varit mycket för Tv-tittande, läser hellre en bok men det kan också bli för mycket i längden.
Då upptäckte jag glädjen med dataspel. Yngste sonen har i många år hållit på med detta på ledig tid.
Hittade ett spel som han också spelar så nu har jag byggt på min stad sedan i våras. Startade på järnåldern, spelat mig igenom olika åldrar, uppgraderat hus och producerat varor. En o annan strid när det inte räckt med förhandling.
Tiden bara springer iväg när jag sitter framför datorn och leker stadsplanerare. Som tur är påminner mig hunden om att nu är det dags för promenad, annars hade jag väl fastnat för gott.
Yngste sonen har jag träffat regelbundet hela våren. Som handikappad och arbetslös har han kommit och ätit lunch varje dag och pratat bort en stund.
Däremot de två äldsta och barnbarnen har jag inte sett sedan början av februari. Det har fått räcka med telefon eftersom de bor på annan ort.
Men med sommarens intåg räknar vi med att kunna träffas, man kan ju vara så mycket mera ute i trädgård och annat…..
Viveca Hellberg