Två Fridfulla fågelvänner

AND-DRÄKTIG BERÄTTELSE

Den 11 juni 2020 började en and ruva 7 ägg bakom vår praktfullt blommande ros “Flammentanz“.

Därför kallar vi henne i denna berättelse för Amanda von Rosen.

Amanda valde en plats bakom rosen 72 meter från Mälaren i öster och lika långt från stora torget i Mariefred i motsatt riktning. Rakt i söder ligger kyrkan på samma avstånd. Det måste man väl kalla ett oändligt väl andligt val av placering för en födsel. 

Vi pratade med vår mycket välkomna gäst von Rosen flera gånger om dagen. Hon svarade alltid till vår glädje med glappande näbbljud.

Den 11 juli kläcktes äggen från Amanda som hela tiden tryggt legat bakom vår ros. Vi lyckades se två av ungarna titta fram under sin mamma på morgonen innan vi åkte till skogen för svamp och bärplockning. När vi kom tillbaka hade hon med sina helt nyfödda, säkerligen med andäktig spänning, tydligen gått de 72 metrarna till Mälaren. Vi som fridfullt pratat med henne flera gånger om dagen blev lite besvikna att vi inte fick se hur många de var. Hon lämnade 7 ägghalvor som synligt bevis att det troligtvis inte bara var två.

Vår berättelse slutar inte här. Nu kommer den oväntade fortsättningen av vår upplevelse.

Vi ville så gärna få bekräftat om det var fler än två ungar. Därför gick vi samma dag ned till Strandrestaurangen för att se om hon var i närheten.

Men nej, ingen and, inga nyfödda ungar. Men…….

….dag två hände något intressant. Vi gick på bryggan från Strandrestaurangen mot ångbåtsbryggan. Precis i mitten av sträckan var flera personer nyfikna på något. Med både blick och kamera spejade de rakt ner vid bryggkanten. Där simmade två mycket små andungar med sprudlande livslust. Har aldrig tidigare sett så små andungar. /Bara ankungar och gässlingar, men då var vi med vid kläckningen. Det var vid vid vårt tidigare boende i Lyckebo./

Vi tittade ner vid bryggan. Hoppsan, plötsligt kom två till ungar. Därefter mamma Amanda som vi lätt kände igen. Vår von Rosen bekräftade därmed att det blivit fyra mycket pigga och glada ungar. De simmade runt i glädje i stora cirklar. Amanda övervakade helt lugn.

Nu kommer den ännu mer glädjande delen i berättelsen. Vi pratade med Amanda som, på samma sätt som hon gjorde när hon låg i redet, svarade med klapprande näbbljud och dessutom med blick upp mot bryggan.

Vi fortsatte att gå mot ångbåtsbryggan. Amanda lämnade ungarna och simmade exakt parallellt med oss under tiden som vi pratade med henne. (Obs inga mutor med mat förekom) Hon följde oss ca 60 meter till platsen bakom glasskiosken vid ångbåtsbryggan. Ungarna stannade kvar där vi fått första kontakten.

Bakom kiosken satte vi oss på bänken. Amanda pratade med oss med  glappande näbb och tittade hela tiden upp på oss med vridande huvudrörelser. Så var kontakten i ca tio minuter innan vi vandrade vidare mot och runt Gripsholms Slott som vanligtvis är vår dagliga promenad.

Känns så rörande att en fågel kan visa att de kommer ihåg en röst och märker den värme man ger. 

Nu har vi även döpt ungarna.

Naturligtvis måste det även vara ett vackert respektfullt manligt namn. 

Det blir Anders. (Förslag från mitt barnbarn Vendela) 

Andikka, Rosamanda och Andrea får göra sin broder sällskap i en mycket spännande framtid.

(Namnet Rosamanda är ett förslag från en kvinnlig konstnär i Hälsingland som hade säker och “handfast” kontakt med våra husdjur Chili och Dolly. Hennes tavlor på våra favorithusdjur/bordercollie och grå jako/ finns på väl vald plats i vårt hem.)

Hoppas att Amanda känner sig stolt över årets prestation och att Anders o co i framtiden får ett liv som inte bara flyter på utan också har högt flygande planer. Utsikten är god även om det i deras fartfyllda tillvaro går både upp och ner.

Varma Hälsningar från 

“Två Fridfulla fågelvänner”

Ps Vi har haft otroligt många tama fåglar genom åren. Bland annat en konverserande papegoja (Dolly) som vi hade i 53 år. Otroligt många uttalanden från henne som gett glada skratt. Hör av dig om du vill ha exempel.