Hej!
Det är coronatider och många ”gamlingar” inklusive mig själv är mycket starkt begränsade. Häromveckan fyllde jag 79 år. För ett halvår sedan arbetade jag i skolan och nu ska jag bara akta mig hela tiden. Det är mycket tråkigt. Nu förstår jag vad det innebär att bli dömd till ett fängelsestraff. Man väntar på att dagarna ska gå och därmed livet.
Jo, man får gå ut och gå om man kan och man får cykla. Nu kan jag alla vägar där jag bor. In till stan vågar jag inte cykla. Det beror inte på Corona utan på trafiken. Jag vill inte bli skadad och hamna på sjukhus eller i värsta fall dö. Spårvagn eller annan kollektivtrafik ska ”gamlingarna” inte åka. Jag måste medge att jag fuskat några gånger. Nöden har ingen lag. Jag måste också medge att jag är både ledsen och arg många dagar. Så lätt gick det att peta undan en stor del av befolkningen till ett passivt liv, medan andra lever på nästan som vanligt. Vi ska ju bara tvätta händerna och hålla avstånd. Nog hade man med lite fantasi från alla styrande kunnat tänka ut något bättre för oss.
Som belöning för att vi håller ut och därmed hjäper sjukvården att klara sin svåra uppgift och att hålla kurvan nere hotar man med sänkta pensioner.
Ingen hejd på glädjeämnena.
Skrivet av en aktiv och i grunden positiv 79 åring.
Tanten i Götet.