Stina Persson

Övergiven – uppgiven

Dessa två ord speglar mina sex månader i karantän som varandes 70 +. Vi har fått reda på vid otaliga tillfällen att hålla oss hemma då vi tillhör riskgrupp.

Från att ha varit en mycket kapabel människa blev jag över en natt satt i en sårbar grupp. Jag börja de tänka på döden, glömma koder till banker, tappa ord och utvecklade oförmåga att ta initiativ och klara mitt dagliga liv.

I maj 2020 blev jag uppringd av en kvinna från kommunen som kunde hjälpa till med att förmedla inköp av mat, böcker från bibliotek, hjälp men att skruva i en lampa samt vara en medmänniska om jag behövde prata med någon. Jag behövde hjälp med att köpa bil för att komma ut, laga min skrivare samt anskaffa en gasmask 90. 

Jag kunde inte nå min hyresvärd  som i tre brev meddelat att deras mottagningen stänger på grund av corona. 70 plussare fick endast besök vid svåra olyckor som te x vattenläckor. Jag har därför suttit hela sommaren utan att kunna öppna mina fönster. Jag har också haft besök av äldre grannar samt personer med psykiska funktionshinder som inte kunnat komma i kontakt med hyresvärden då man behövt hjälp.

Min årliga läkarkontakt i våras fick inställas på grund av en två -månaders förkylning. Min tandläkare svarade inte  på mail under våren och fotvård och hårvård har inte skett på grund av smittorisk. Vid tre tillfällen har jag försökt få hjälp med att sätta upp solskydd på balkongen men hantverkarna har väl inte vågat att besöka mig på grund av smittorisk. Jag har inte orkat ta tag i dessa “måsten” Vad bra det hade varit om jag/ vi hade kunnat få ett erbjudande från länsstyrelsen/kommunen om kontaktperson med tystnadsplikt som kunnat hjälpa till !

Det positiva är min digitala kontakt med vänner och den hjälp jag fått bl a till bilinköp och även inköp av ny skrivare. Det har också varit mycket trevligt med musik i trädgården som skett en gång i veckan. Ytterligare ett bra alternativ kom från privata näringsidkare som erbjöd möjligheten till inköp för 70- plussare en timma varje morgon innan affären öppnade.

Jag bor i sk trygghetsboende, dvs anpassat boende för människor över 70 år. Jag har till leda fått höra ” våra sårbara äldre” och att jag tillhör riskgrupp. Detta sammanlagt tycker jag skulle räcka för att vi skulle kunna erbjudas mer anpassad hjälp. Jag är väl medveten om den påfrestning som pandemin inneburit för samhället och för vår ekonomi. 

Jag tror inte att jag får tillbaka då färdigheter jag “tappat” under denna tid och tycker nog att min uppoffring har bidraget till att jag inte belastat sjukvården och inte någon annan del av samhället heller.