Livet under coronapandemin
Tegnell och andra ville vårt bästa, och detta accepterade nog de flesta.
Coronan har gett oss en tankeställare, då alla har blivit mycket snällare.
Ni får inte komma nära mej, fast jag gärna skulle vilja krama dej.
Vi över 70 har inte fått gå på någon dans, vi har i stället fått hålla distans.
En del har fått gå på möten och fester men bäst har det varit att ha hemester.
Förr kunde vi flyga till främmande länder, nu får vi stanna hemma vid västkustens stränder.
Vi ville helst att allting skulle varit som förr, få komma till dig och knacka på din dörr.
Vi önskar nu att coronapandemin snart är väck så den inte längre kan sprida oro och skräck.
Stig Agnåker
Berättelse från coronapandemin 2020
Under våren, sommaren och hösten 2020 hände något som ingen tidigare hade upplevt i Sverige nämligen en coronapandemi med mycket allvarliga konsekvenser för befolkningen. Det farliga viruset spred sig snabbt över hela världen och över en natt förändrades hela vårt samhälle och därmed våra levnads- och umgängesformer. Coronaviruset trängde bl.a in på flera av våra äldreboende där de allra sköraste personerna vistades och några vägrades t.o.m sjukhusvård mot coronaviruset medan andra i samhället blev allvarligt sjuka och behövde genomgå långvariga och besvärliga intensivvårdsbehandlingar. Varje dygn rapporterades många döda något som skapade skräck och oro inte minst bland oss äldre. Restauranger, nöjesarrangörer och övriga företag tappade ibland hela sin omsättning och personal fick avskedas eller permitteras. För flera småföretagare var det ett livsverk som snabbt gick upp i rök. Alla uppmanades till social distansering och särskilt gällde detta personer över 70 år.
För mig och min hustru som i hela vårt liv varit och är alltjämt mycket engagerade i föreningslivet skulle nästan allt föreningsliv upphöra under ett halvår. Själv är jag ledamot av såväl kommunfullmäktige som kommunstyrelsen, ordförande i kyrkoråd och ordförande i ortens hembygdsförening. Även om den politiska verksamheten fortsatt i stort som vanligt avstod jag som 70+ are från alla möten och sammanträden under ett halvår. Även uppdraget som vigselförrättare fick pausas under denna tid. Den nödvändiga kyrkliga verksamheten som t.ex sammanträden i kyrkoråd uppehölls genom digitala möten. Alla arrangemang i hembygdsrörelsen, utöver årsmötet, fick ställas in.
Förändringen för oss var att vi fick undvika att ha fysiska kontakter med våra barn, barnbarn, släktingar och goda vänner. Inhandling av livsmedel och andra förnödenheter hjälpte våra barn till med varje vecka. En sedan länge inbokad utlandsresa i månadsskiftet juli/augusti avbokades likaså diverse konsertarrangemang som var inbokade under våren, sommaren och hösten.
En av få arrangemang vi deltog i under våren var SPF Seniorernas gökotta den 21 maj. Det var en underbar solig och varm morgon där vi träffades vid en vacker sjö. Vi genomförde en enkel poängpromenad som avslutades med att vi drack kaffe tillsammans under trivsamma former. Bara att få träffa andra personer efter ca. 3 månaders isolering var en underbar känsla. Under hösten arrangerades även en trivsam grillkväll vid en annan vacker insjö. Ett annat glädjeämne var när några av våra barnbarn, över facetime, uppmuntrade oss med glada tillrop. Några födelsedagar inom familjen kunde vi fira utomhus till vår stora glädje medan andra fick skjutas upp till annat tillfälle. Ett uppskattat inslag i vardagen var när våra tre barn kom och uppvaktade sin mor med en blomma på mors dag. Vid ett flertal tillfällen beställde vi lunch och även mat från festmenyn för avhämtning från stadens restauranger. Vi ville må väl under isoleringen men också för att stötta det lokala näringslivet.
Under denna ofrivilliga Isolering promenerade vi själva eller tillsammans med andra SPF:are både inom närområdet och på olika naturreservat. Vid en av dessa promenader passerade vi Vallarnas Friluftsteater där vi överraskades över att SPF Seniorernas egen kör ”VI TAR TON” underhöll från scenen. Vi åkte till natursköna platser i kommunen där vi fikade från medhavd kaffekorg. Vi bilade på nya okända bilvägar i kommunen. När reserestriktionerna lättat något gjorde vi några dagsutflykter. Dagar med okänligt väder tittade vi ofta på TV samt såg på gamla semesterfilmer och så började vi skriva våra levnadsmemoarer. Vidare så följde vi de dagliga presskonferenserna i TV om covid 19.
Även om vi varit ganska aktiva under isoleringen så har vi nu insett hur viktiga de dagliga sociala kontakterna är för ett rikt socialt och innehållsrikt liv. Mitt intresse kring frågor om ofrivillig ensamhet har stärkts under pandemin och jag är nu beredd att engagera mig kring dessa frågor inom SPF Seniorerna. Ingen skall behöva uppleva ensamheten som ett stort problem – där har SPF Seniorerna och andra pensionärsorganisationer en stor och viktig uppgift att fylla. I vår förening har vi börjat med att i samband med anmälan till ett arrangemang så kan man även anmäla intresse av att få skjuts till arrangemanget. Likaså har man även tänkt på de som inte har den bästa ekonomin att ordna arrangemang som nästan inte kostar något genom att man själv exempelvis tar med sig kaffekorg. En förhoppning är att vi i framtiden skall kunna få kontakt med alla i föreningen som upplever ensamheten som ett stort problem och försöka skapa långsiktiga vänskapsband som bryter ensamheten.
Efter sex månaders isolering släppte vi något på restriktionerna genom att själv gå och handla på s.k ”säkra” tider, åter bevista fysiska möten och göra kyrkobesök med goda säkerhetsavstånd och så för första gången efter coronautbrottet krama vårt äldsta barnbarn vid hennes 10 åriga födelsedag. Detta var en efterlängtad glädjestund.
Sammanfattningsvis har vi upplevt en ständig oro över att någon i familjen skulle bli smittad av coronaviruset. Ovissheten över när pandemi är över och när vardagen kan återgå till det normala skapade stor frustation. Vidare har de uteblivna fysiska kontakterna med framför allt våra barnbarn varit en smärtsam del i tillvaron. Avsaknaden av de fysiska kontakterna inom det sociala nätverket har påtagligt sänkt livsglädjen i vardagen. Sedan har vi, även om vi inte haft någon i vår bekantskapskrets, bekymrats över alla som förlorat jobbet under coronapandemin och slutligen har vi bekymrats över alla de nödvändiga ekonomiska paketen som beslutats av regering och riksdag och hur dessa kommer att påverka framtiden för oss alla och inte minst för oss pensionärer. Vi har under isoleringen nästan känt oss som att sitta i husarrest med begränsad rörelsefrihet och därmed stått utanför det pulserande samhällslivet.
2020 får därmed betraktas som en mörk del och ett borttappat år i vår levnadshistoria. Och nu ser vi fram emot att allt blir som förut igen och att inga fler dödsfall sker p.g.a covid 19 samt att det finns ett vaccin som skyddar mot det dödliga viruset. Vidare att vi åter får träffa våra nära och kära och kunna umgås med alla våra goda vänner som vi träffat genom åren. Vi väntar också på att kunna delta i SPF Seniorernas trivsamma arrangemang som till exempel medlemsfester med god mat, sång, musik och dans till kramgoa låtar.
Stig Agnåker