Solveig Bryntesson Bernlöf

Förord

Hon satt vid fönstret, hon väntade på att den röda bilen skulle stanna och att Solveig skulle komma.

I dag förstår jag min mammas längtan. I dag vet jag hur längtans verklighet känns där inne. Den som skapar ensamhetens sår. En upplevelse som vi först förstår när vi fått besök av verkligheten.
Coronan kom som en överraskning. Ingen kunde förklara det som hänt. Vi får sätta oss ner vid fönstret och vänta. En dag hoppas vi att dörrar öppnas och vi får komma in.
Att vi ska dö är det enda vi säkert vet, men att livet är så kort vet vi först när vi kommit lågt fram på livets väg. Livets början är ett ”behov av total hjälp” och slutar ibland med, ”att bli som barn på nytt”. Vi måste vänta på att någon hittar en behandling som hjälper.
Nu är jag skadad och väntar på att omsorgen skall finna lösningar för oss sjuka, friska människor.
Våra politiker måste ut i verkligheten möta den värld som finns NU.

”En dag förstod jag”

Telefonen ringer, jag svarar och hör en gråtande röst.
-Är du hemma? Kan jag få komma. Jag skall inte besvära, bara sitta en liten stund.
-Ja du är välkommen, jag är hemma.
Det gör mig ont när jag inte alltid kan säga ”Kom”
När hon kommer syns hennes förtvivlan i hela kroppen.
Kläderna har hon bara hängt på sig, håret är inte kammat,
Hennes ensamhet har pågått länge. Det är inte bara till mig hon kommer. Men vi är många som inte förstår den sorg som uppstår då ensamhetens situation kommer i en människas liv.
Vi har inte räknat in ensamheten i våra behov. Men de som upplevt verklighetens ensamheten kan berätta för oss som vill lyssna om den känsla som uppstår. 

Ensamhetens händelserna ser så olika ut

Hur ser vårt samhälle ut för individen som hamnat utanför sitt relationsnät, som inte är förberedd på det som kan hända.
Många personer har många bekanta, men saknar riktiga vänner. Jag tillhörde de personer som inte hade upplevt hur det var att bli ensam Jag har upplevt många olika livssituationer.
Min egen ensamhetskänsla hade jag inte upplevt, den som jag mötte NU.
Jag hade inte kommit fram till min Helhetskompetens den som omfattas av en kunskap och en verklighet. En kunskap som vi alla borde lära oss för att kunna ge råd till andra.
Alla har ni säkert fått höra. – Jag förstår hur du känner, jag förstår hur det är.
Men för att förstå måste man ha en verklighetsupplevelse att koppla till det som händer. En teoretisk och praktisk erfarenhet.
Tyvärr saknas ofta denna kunskap hos de som bestämmer. Saknas kompetensen kan det medföra många problem t ex när politiker skapar regler och lagar som de inte har kunskap, eller erfarenhet av.

I dag, vet jag

I dag kan jag berätta om hur det känns att bli ensam.
Ensamhet är för många ett stort problem och kan bli en psykisk ohälsa, ett tillstånd som är svårt att förklara. Bara den som upplevt ensamheten kan förstå.
I dag har jag Verklighetens kompetens, den Helhetssyn som jag önskar att De politiker som skapar vår äldreomsorgs, regler och lagar ska ha.
Just nu skulle jag önska att mina barn bodde i lägenheten intill.
Ensamheten har man glömt planera för i vår omsorg. Den kan inte liknas vid ett sår, som man sätter ett plåster på.
Den bästa medicin är att ha vänner i sin närhet, en vän hos vilken dörren är öppen. Smärtan lindras av att man tar sig för något. Men vart vänder sig den som är ensam just HÄR och NU och i behov av hjälp?
Ensamhet och oro förkortar liv skrev man i Göteborgs-Posten 1909.
Men vad har hänt sedan dess?
Ensamhetskänslan ökar när man inte har någon att vänd sig till. En dag kanske vi kan se en framtid där individens behov räknas in i de mänskliga behoven som skall tillgodoses. I dag saknar vi hjälp för ensamheten.

Solveig Bryntesson Bernlöf