CORONANS ÅR 2020
En dag i november 2019, är en lyckodag har fått besked, att jag fått en lägenhet för 65+, som jag har väntat i 3 år. Jag är en kvinna 80+ som med åren fått problem att gå av flera olika orsaker. Varit aktiv kyrkopolitiker, en tid kyrkvärd, som jag lämnat bakom mig. Går fortfarande på syföreningen, RPG, Bibelstudier dagledigträffar, simmat en gång i veckan sen 36 år minst, är med i PRO.
Har nu varit tvungen ta bilen till allting, kan inte ta mig till affären utan bil, har 2,5 mil till tandläkare, vårdcentral, apotek, så 1 mil till distr. sköt. det är orsaken, att jag har sökt till en annan ort efter 42 år och beredd att lämna mitt nuvarande sociala liv, lämna vänner etc. Nu kommer jag några km närmare min dotter och 1,5 mil närmare min son. Träffar barnbarnen oftare och yngsta barnbarnet 7-år har varit hos mig sportlov, påsklov o nån vecka på sommaren, så slipper hon vara på fritis och nu har föräldrarna närmare köra henne till mig.
Jag får nära affären, apoteket, vårdcentralen. Man hör i nyheterna, att ett nytt farligt virus finns i Kina, så långt borta.
Mitten på januari har jag flyttat och februari har jag fått i ordning.
Och nu sover barnbarnet hos mig första gången här i nya bostaden och skall komma på Påsklovet igen, jag är farmor och hennes mormor bor också på denna ort, så vi kan dela på vistelsen.
Har köpt rollator går till affären och handlar ett per gånger i veckan nu är det så nära, samt till apoteket.
Nu har viruset i Kina spridit sig i världen och även till Sverige och blivit pandemi.
Här i huset har vi samlings sal, där det finns sittande gymnastik 2ggr i veckan och kaffe efteråt, samt andakt av svenska kyrkan , perfekt för mig, att lära känna nya personer. PRO och andra föreningar har möten här
Här kan jag gå inom hus till alla aktiviteter, inga trappor. Hiss till tvättstugan.
Jag ringer och pratar med mina gamla vänner, som vill komma och hälsa på och se hur jag har det, kommer överens att bestämma datum sen.
MEN VAD HÄNDER: CORONAN orsakar många dödsfall i Sverige, vi får meddelande: All gymnastik , alla möten och aktiviteter inställt här några veckor framåt, vilket blivit månader. Plötsligt 13/ mars kommer besked, att 70+ rekommenderas, att inte gå till affären eller träffa sina anhöriga eller vänner.
Så kommer döden närmare och på våran dörr till trappuppgången dyker upp en lapp, att besök är förbjudet. Ringer till vänner att de inte ska planera, att komma hit. Den lappen ändras senare till att inga onödiga besök ska komma in.
Min dotter ringer, att hon med sin man ska handla åt mig var annan vecka, så länge de är friska.
Nu har det gått 18 veckor, min dotter med familj är fortfarande friska och handlar till mig så jag är oerhört tacksam, har skaffat kort till henne anknuten till mitt konto, så jag får poäng och bonus samt del av billiga erbjudande. Så bra, när man är pensionär. Så konstigt: har så nära nu 5 min till Apoteket, folktandvården och inte få gå dit. Ser Vårdcentralen från mitt fönster, hoppas bara hålla mig frisk från corona o annat. Mycket nära gång avstånd till affären, ändå måste man anlita familj. Jag bor nere och har altan, de kommer den vägen och lyfter kassarna innanför dörren, då kan vi växla några ord. Nu får man noga planera inköpslistan, så det räcker 14-dar. Det blev inget Påsklov här för mitt barnbarn. Hur livet ändras på en handvändning. Försöker följa rutiner varje dag. Frukost, morgon nyheter på TV, Mallou när det programmet sänds. Sedan gäller datorn kollar e-post, corona nyheter, Facebook, kan följa min son med familj på deras semester resa m segelbåt. Jag har ingen smart telefon utan en fast dator. Spelar ibland spindel harpa.
Efter lunch en ensam promenad varje dag, går inte mot samhället utan på en gång o cykelväg. Jag fick med mig från min förra syförening några handarbeten, som jag proderar, blir det allt för långsamt, så tar jag fram korsord, prenumererar LÄTTA KRYSS tidning. Så tacksam att jag ser bra, sämre med hörseln. På kvällen bli det rapport m.m. på TV tills säng dags. Lite tid går ju för hushållssysslor städ, tvätt m.m. Jag saknar förstås vissa saker, hade gärna haft hjälp m fönster, första gången har jag vinter gardiner på sommarn, ingen katastrof men tänker på det ibland. Har klippt håret några gånger själv, rätt så nöjd med resultatet, men till sist behöver man nog hjälp. Längtar till fotvård och sjukgymnastik. Årskontroll hos tandläkare uteblev.
Lycka var att jag fick fira, när mitt äldsta barnbarn fyllde 18-år, nu i sommar även farmor och farfar kom, vi satt ute på avstånd. Andra släktingar skulle komma en annan dag. Hans syster mellan barnbarn, hann jag fira i början på mars precis innan stängning för oss äldre. Sjuåringen fyller 8-år om några veckor, hon bor i stan, så vet ej hur firandet kommer att bli.
Gamla vänner ringer vi kan prata en hel timme. Nöjd med livet än så länge, men försöker inte tänka på hösten, mörkret o halkan, för då kanske ensamheten blir svårare . Man kan inte planera nån framtid nu, så få jag tänka på gamla minnen allt man fått uppleva. Handlar via internet gör min dotter åt mig, eftersom jag inte kan gå till ombud. Så märkligt livet blev, på grund av en liten osynlig fiende.
MVH Rauni Olsson