Saknaden efter 37 år vid Corona pandemin.
Efter en lång tids sjukdom lämnade min man mig och barnen i stor sorg, dock inte i Corona. Dottern och jag fick i alla fall besöka honom på Långbro sjukhus, palliativa avdelningen. Det gjorde ont i hjärtat och själen och uppleva att han skulle lämna oss snart och ingenting kunde vi göra åt det.
Lika stor var sorgen för att sonen med sin familj bor på Åland och gränserna stängdes. Han fick inte komma och ta farväl, inte heller vara med på begravningen,inte heller på askgravlunden.
Dottern och jag får sörja för sonens del också.
Har inte sett sonen och hans familj på 5 månader. Tack för att det finns telefon så har vi kunnat kommunisera med varandra flera gånger i veckan.
Men jag saknar närkontakten och kramarna.
JAG ÄR ARG PÅ CORONA !!
Några goda vänner trotsade Coronan och kom till begravningen.
Vi saknar maken och pappan oerhört mycket.
Man kan inte leva normalt, bara vara försiktig och hoppas att man får leva några år till.
Jag önskar alla andra drabbade god fortsättning trots Coronan.
Paula Janver. Huddinge.