Malmö 2020-07-10
Hej!
Monica heter jag, lever singel och är nybliven pensionär efter 50 år på arbetsmarknaden.
Gick i pension 1 november 2019 och hade förberett mig väl för att hålla igång det sociala samspelet med andra. Blev medlem i Oxies PRO förening i oktober förra året och kollade upp lite vad de har för sig där.
Har bott 34 år i Oxie före jag flyttade till Hindby i Malmö 2014. Så valet av förening var lätt för mig.
Här har jag träffat gamla arbetskamrater, hade ett arbetsliv under 7 år på Oxies förskolor, och det var ett glatt återseende. Även mina barns klasskamraters föräldrar, träffade jag igen och vi hade en del att berätta för varandra om hur det gått för våra barn i livet.
Hade kommit igång fint med mina besök och engagemang i föreningen. Gick kurs om gamla Malmö, sjöng i sångkören och var invald i föreningens Media kommitté.
Sedan kom Corona och då förändrades allt. Det blev platt fall, det som börjat så bra.
I mitt arbete har jag de sista 20 åren haft mycket sociala kontakter och formats utav detta. Känner lätt ensamhet nu trots jag har barn och barnbarn. Det är vuxenkontakter jag saknar och behöver mycket nu.
Övergången från arbetsliv till pensionstid, har gett mig lite svackor i mitt mentala tillstånd. Kan ju inte visa barnen för ofta att jag inte mår så bra. De blir ledsna då för de vet jag lever ensam och saknar mycket en vän vid min sida då jag levt i två förhållanden 21 och 20 å totalt 41 år.
Men jag har många perioder ändå då jag tar mig för saker och kommer iväg. Dock blir det ju alltid som ensam jag upplever saker.
Får ofta höra att jag är en stark människa. Men jag orkar inte alltid vara stark och behöver någon att prata med ibland som också är i min situation.
Känns som jag nätt och jämt håller huvudet över vattenytan, när det är dåligt väder. Vädret har alltid påverkat mycket då jag har perioder av depressioner.
Hade varit trevligt att få prata med någon och bygga lite nya kontakter.
I 6 år har jag mest bara arbetat, sovit och ätit för det är ett måste. Pendlat många mil till jobbet och därmed inte orkat göra så mycket på fritiden.
Vänligen
Monica Kronquist