Coronans år 2020
Min upplevelse av pandemin är lite upp och ned. Såhär började det.
Jag, som bor i Kalmar, skulle åka till Kävlinge i Skåne där en dotter och hennes stora familj är bosatta. I mars fyller hennes dotter 35 år och då skulle jag vara med och uppvakta. Som vanligt hade jag bakat chokladbiskvier till henne. Det har varit hennes favoritkaka sedan hon var två år och pekade ut en sådan när vi var på kondis.
Så sade Folkhälsomyndigheten att vi äldre inte skulle ge oss ut och resa och chokladbiskvierna hamnade i min frys i väntan på ljusare tider.
Sedan blev det värre. Vi fick ställa in möten och cirklar i PRO. Jag deltog i två, en om släktforskning och en om foto, dessa avslutades. Men stavgång kunde vi fortsätta med, det är både nyttigt och roligt att gå och prata och med stavar håller man automatiskt ett visst avstånd.
Min väninna och jag gladde oss åt att vi hunnit med en Ålandskryssning innan pandemin bröt lös. Vi hade också anmält oss till en kryssning i Västerviks skärgård och en tredagarsresa till Värmland och Lars Lerin med PRO. Bägge blev nu inställda på obestämd tid, vi hoppas nu på hösten.
När allt kändes som mest deppigt säger så Anders Tegnell att vi kunde få resa två timmar med bil från bostadsorten. Han hann knappt tala till punkt innan dottern i Kävlinge ringer och säger: ”Mamma, nu kan vi träffas! Vi kan åka två timmar från varsitt håll och mötas på halva vägen!” Det tar ungefär fyra timmar mellan Kävlinge och Kalmar och vi räknade ut att vi skulle träffas vid Galtsjön som ligger i Blekinge, mellan Ronneby och Karlshamn.
Men hur kommer jag dit? Jag kör inte bil längre och dottern som bor på Öland var i karantän med sin man då de tillhör riskgrupper. Dock var äldsta barnbarnet och hans sambo pigga på att köra mig till träffen. Då tyckte de som var i karantän att de kunde ju åka dit i sin bil, de också.
Sagt och gjort. Dottern i Kävlinge och barnbarnet på Öland kom överens om att Mors dag skulle vara perfekt. Var och en tog med sig lunchmatsäck och dessutom var vädret perfekt.
När vi kom fram till Galtsjön hade de andra redan kommit fram och hittat ett trevligt ställe med bord och bänkar och de hade även brett ut en filt intill.
Där satt vi och åt och pratade. Bägge döttrarna hade sina hundar med sig och det var så skönt att få gå på en promenad med dem efter maten.
Innan vi skildes åt drack vi kaffe och jag bjöd på morsdagstårta som jag bakat. Vad för sorts tårta? ”Solskenskaka” naturligtvis.
Så sa vi hej då och hoppades att vi skulle kunna få träffas snart igen.
Just som vi skulle hoppa in i bilarna och ge oss av hemåt så överlämnade det yngsta barnbarnet inbjudan till hennes bröllop i juli 2021!
Så nu har jag något att se fram emot nästa sommar!
Maud Richter