En händelse i Coronatider.
Jag stod utanför min lilla affär vid min bil med bagageluckan öppen. Jag väntade på att någon i personalen skulle komma med de varor jag beställt per telefon. Jag går ju i dessa tider ej in i någon butik. Jag är ju s.k. riskperson.
Ut genom dörren kommer en bekant – precis som jag medlem i Pro. Han närmar sig med stora steg och stort leende. Han vil som vanligt prata. Jag sträcker ut min arm med handen i ”stoppläge” och säger. ” Nej, du får inte komma närmare.” Följande samtal utspelar sig: ” Har du Corona? – nej- inte jag heller- ja men jag vill vara försiktig – är du ingen gambler? – nej inte i dessa tider!” Leendet försvann. Han vände på klacken och gick till sin bil. Två dagar senare fick jag ett mail från vår kassör. Mannen i fråga hade begärt sitt utträde ur Pro.
Jag var inte ovänlig. Bara försiktig. Gick det inte att prata på avstånd? Två meter är ju inte så långt. Jag kände mig som en rädd gammal tant.
Marianne