Coronatider
Pandemi? Vad är det? Jag som är 70 år och plus det – samhällsorienterad, föreningsaktiv, bevandrad i svenska språket och nyfiken på livet – har knappast hört talas om det tidigare. Nu lever jag mitt i det.
I början av pandemin, när bilder kablades ut på vårdpersonal i full mundering, väcktes många minnen från långa och svåra sjukdomsperioder i mitt liv. Jag trodde att jag bearbetat dem, men så var det tydligen inte.
När allt är bra och tiden flyter på, är det lätt att ta livet för givet. Men i en kris ställs värderingarna på kant. Nu fick jag göra en djupdykning och ta tag i funderingarna över vad som är viktigt för mig.
Vi behöver alla skapa vår egen livskvalitet för att orka oss igenom svåra perioder. För mig innebär det att må bra, att kunna klara mig själv, att våga och kunna göra det jag vill, göra medvetna val och kunna säga nej ibland – fast det är svårt.
Jag tror naturligtvis inte att jag kommer att bli smittad, det är bara andra som blir det!?! Men det kanske är en tidsfråga? Eller beror det på levnadsvillkor, arv, tur eller kunskap? Ingen vet och ingen har svar på hur corona-pandemin kommer att utvecklas.
En klok person jag träffat sa en gång ”…jag tänker att jag ska göra det bästa av dagen, när jag ändå vaknar. För tänk om jag inte vaknar imorgon! Då har jag kastat bort min sista dag i livet på oväsentligheter”.
Så – därför sover jag länge på morgonen, gläds åt att jag vaknat, lyssnar mycket på radion, struntar i varannan dammråtta i hörnen, pratar och ser sonen och hans familj i telefonen, tar en kopp kaffe till och tänker att …tja det ska nog ordna sig till slut!
Margareta Engström Nöstdal