Jag är 83 år gammal tant, som har drabbats av att ”allt” stängdes ner. Från att ha dansat gammaldans två gånger i veckan, tränat tre gånger, både med redskap och Hjärt-lunggympa samt körsång till ingenting! Men jag kan fortfarande cykla – utan el! Jag har en bit kolonilott på gården, ca 75 kvadratmeter som är min stora glädje! Där odlar jag både grönsaker och blommor. I min trädgård frodas framförallt RINGBLOMMOR, dessa fantastiska glädjespridare!
Här är tre bostadsrätter i två plan, så jag har en trevlig balkong mot söder där det löper en cykelväg och ett grönområde och det syns alltid folk där, särskilt de som rastar sina hundar…det verkar som varannan människa har hund. Men det måste vara bra i dessa CORONA-tider. De kan inte slarva och hoppa över rastningen, så de får både frisk luft och motion. Träffar människor gör jag. Flera äldre ensamma damer bor här. De har en liten uteplats som gör att när man går ut finns det nästan alltid någon ute att växla ett par ord med.
OCH så har jag min stora familj! Fyra barn med familjer, sju biologiska och tre bonusbarnbarn samt två barnbarnsbarn men alla bor inte nära.
Vi har träffats ute i Pergulan på gården, Påskafton, då det var så kyligt att jag fick gå in och hämta nästan allt vad filtar och koftor heter men vi fick i alla fall träffas! Sedan har vi träffats ute i Sandskogen och hemma hos en son i trädgården då vi firat barnbarns födelsedagar. MEN DET ALLRA SÄMSTA ÄR ATT VI INTE FÅR KRAMAS…DET SAKNAR JAG MEST AV ALLT…
Nu har saker börjat hända! Boule spelar vi på gården, hjärt-lunggympan har startat MEN på en gräsmatta i Norra Promenaden. Vi hade också utedans på en bana vid småbåtshamnen i somras där man bara fick dansa med sin ”egen” och inget byte. Det gick väl sådär… några tog sig friheter men så långt jag vet har ingen blivit sjuk.
Nu handlar jag själv. Innan skötte min svärdotter det men nu när hon jobbar igen efter semestern insisterade jag på att göra det själv. Jag har ju gott om tid.
Sjukvården har man ju undvikit. De har väl haft tillräckligt ändå fast i vanliga fall hade jag allt sökt dem ett par gånger. Men innan pandemin var jag i mitt tycke i rätt bra kondition men det har gått tillbaka. Vilket jag märkte efter att ha tagit ett bad i karet. Vanligen en gång i veckan men hade hoppat över i sommarvärmen, så när jag skulle ta mig upp orkade jag knappt! Jag kunde i nödfall tappat ur vattnet så det var ingen fara men det var ett bevis. Inte heller räcker jag åt att tvätta och smörja in ryggen längre, SÅ NU LÄNGTAR VI ALLA TILL ATT DETTA SKA VARA ÖVER!
Lilian Lenngren