Jag som skriver: Lars Andersson mångårig medlem iBorås3an!
Några ord om min bakgrund:
Född i Backen, Umeå landsförsamling, norr om Umeälven, (på 30-talet) uppväxt i Röbäck, samma församling på andra sidan om älven. Sexårig folkskola, tog studenten som 32-åring.
Har bott i Kiruna, Skellefteå, Vindeln, Umeå, Söderhamn (31 år) Uppsala, Malmö och nu Borås sedan 2001.
Gift med Siv, son och dotter. Siv och jag träffades första gången när hon var 4 och jag 7. Trots att hon var klädd med vit kaninskinnspäls var hon då ingenting för mig.
Andra träffen påsken 1956, när jag såg henne på avstånd visste jag att vi skulle bli ett par. Det gjorde inte hon. Vi gifte oss 1957 och kärleken varar än!
Beträffande dagens situation. Dom som vet och kan allt säger ju att vi som är 70+ ska hålla oss hemma alltid. men då blir man ju sjuk, så vi tar lite promenader då och då.
Barnbarnet som vi har är 15 år nu, så han är stor.
Men Siv och jag har samma bakgrund, vår föräldrar var bönder. Ho bönder i Norrland finns det ladugårdar. Finns det ladugårdar finns det svalor! Svalornas verksamhet
fyllde vår uppväxt.
Här i Borås har vi förmånen att bo i ett område där det finns just svalor. I år tog det längre än vanligt, men en kväll såg vi svalorna för första gången! Det var var verkligen en lyckosam afton
när vi fick sitta på balkongen och se svalorna rusa fram i luften. Vad jag saknar är deras ljud! Jag är hörselskadad och därför hör jag dem inte!
Det är bara för 2 år sedan när jag fick besked från en audunom att jag förstört min hörselsnäcka. Under 1966 till 1995 var jag mestadels utomlands, jag jobbade med export och det blev
mycket flygande!
MEN JAG HAR I ALLA FÅTT SITTA OCH SE SVALORNAS FANTASTISKA FLYGFÄRDER
Lars Andersson