Coronans år
När jag skriver det här är vi i slutet av månaden augusti och fyra månader är kvar av detta år. Vik hädan Corona, säger jag, även om denna pandemi har fått mig att reflektera djupare över vissa saker i mitt eget liv och över samhället.
En av de första sakerna som hände var att folk började hamstra toalettpapper och jäst. Mycket märkligt tycker jag, men bristen på jäst fick mig att börja baka surdegsbröd och det gör jag numera en gång i veckan. Jag har en så kallad starter i kylskåpet som jag använder som jäst. Efter ett par misslyckanden så blev mitt bröd riktigt gott. Det finns många sätt att baka surdegsbröd på, men jag har valt ett enkelt sätt att baka i en form och jag gör degen på rågmjöl och rågsikt och kryddar med anis och fänkål. Det här tänker jag hålla på med så länge min starter fungerar okej.
Varje vecka före Coronan har jag gått på gymgrupp två gånger i veckan. Det slutade jag med, i våras, men morgongympa med Sofia har varit en riktig hit inte bara för mig utan för många har jag förstått. Jag hoppas att den nuvarande sommargympan får övergå i höst- och vintergympa, då jag tror, att det dröjer innan jag kan återuppta min gruppträning.
Jag tycker om att resa, men i år blev det jag planerat inställt. Jag hade tänkt att åka till Tåkern och titta på trandansen, något jag planerat varje år, men det blev inget av. Jag målar akvarell och deltar i en kurs på Fårö varje år men kursen fick avbokas. Som kompensation köpte jag två böcker om akvarellmålning för att bli inspirerad, så det har blivit en del målning av för min del i alla fall. Jag har också blivit så självsäker att jag sålde mina Chagallmålninger, reproduktioner förstås, och hängde upp mina egna alster.
Jag har arbetat som bibliotekarie under många år och även varit lärare på Komvux i Norrköping, där jag undervisade i svenska och engelska. Under det här året har det varit gott att tycka om att läsa böcker, och då jag tillhör riskgruppen 70+, har jag fått fantastisk service av mitt bibliotek här i Norrköping. Det har kört ut de böcker jag önskat mig utan att jag behövt gå själv till biblioteket själv.
En bok som jag tyckte mycket om att läsa var Ålevangeliet av Patrik Svensson. När han så besökte Edgards på Lagnö ute vid Bråviken åkte jag och en kamrat dit och lyssnade på honom. Det blev en färd i vacker natur och en föreläsning som för mig blev sommarens höjdpunkt. Dessutom vann jag ett exemplar av boken på entrébiljetten och fick en fin dedikation på köpet.
Jag drog igång en läsecirkel med några likasinnade vänner när jag gick i pension. Vi träffas en gång i månaden hos varandra. De senaste gångerna har vi träffats i Folkparken i Norrköping och haft egen fika med oss. Nästa gång ska vi träffas utomhus i min trädgård. Jag leder också en läsecirkel i PRO. Vi hoppas kunna starta igen snart kanske redan i september, om vi kan vara utomhus. Vi läser högt och höll på med första delen av Karin Sminoffs trilogi, den bok som heter Jag for ner till bror, och vi hade ett kapitel kvar när vi var tvungna att sluta. Nu känner jag mig lite villrådig hur vi ska gå vidare. Tror att det blir novelläsning några gånger nu. Får lyssna in vad de andra i gruppen tycker.
Som framgått av vad jag skriver så bor jag i Norrköping, men under många år bodde jag i Hallsberg och Sköllersta och har fortfarande vänner där. En mycket nära vän som jag ofta hälsar på har jag badat med minst tre gånger i sommar. Det är underbart att bada i små insjöar tycker jag.Vattnet var så varmt och lent men ändå uppfriskande. Desto sorgligare var det att en annan vän plötsligt dog. Det var mycket oväntat. Hon hade dåligt hjärta, som plötsligt slutade slå. Det var inte Corona, men någon minnestund har ännu inte kunnat hållas.
Det blev inga utlandsresor i år. Det jag gjort är att åka till ett gammalt soldattorp i Glottra i Närke från 1649, som jag fått disponera det här året. Det är gammalt och förfallet men det är roligt att ha ett utflyktsmål. Min äldsta syster och jag har varit där ett antal gånger. Jag satte mandelpotatis där i våras och nu i slutet av augusti började jag plocka upp skörden. Blasten har varit över meterhög, så jag väntade mig riktiga knölar, men tji fick jag. Små nötter var det och de kokade dessutom sönder på spisen. De måste nog kokas mycker varsammare. Tar upp resten nästa gånger jag åker till Stenhuset i Glottra.
Hur har jag det kärleken då? Jovars, hjärtat klappar och slår för en person.
Jag skulle gärna flytta till honom, men det vill han inte, så jag får vara nöjd med att vi ses ibland.
Igår åt vi glass i Hjortkvarn och det var antagligen sista gången för i år. Jag tycker glassen där är minst lika god som den på Smultronstället i Söderköping. Italienskt recept är det.
Tiden hade nog blivit lång det här året om jag inte haft mina böcker och min trädgård att påta och vara i och träffa vänner, som vågat sig dit. Det har gått bra att träffas utomhus tycker jag, och att handla har heller inte varit så stort problem. Ett par gånger fick jag matkassar hemskickade, men nu passar jag på tider när det är lite folk i affären.
Lite långsamt har det varit men det har gått an. Ska nog gå till apoteket och hamstra några munskydd. Inte för att jag tror så mycket på det, men jag anar, att det kommer rekommendationer om det i höst. Eftersom jag bor i Norrköping blir det till att åka spårvagn i bland. Kanske jag tar på mig ett munskydd då.Ska promenera till Mirum som är min närmaste galleria och handla, bara det slutar regna. I dag störtregnar det.
Vad ska jag säga om politken då? Jag är feminist och medlem i Fi och jag upplever att det tyvärr.går bakåt med jämställdheten De satsningar som regeringen gjort för att möta Coronakrisen är jag ganska nöjd med förutom när det gäller alla dödsfall inom åldringsvården, men jag anser att det kan jag inte skylla regeringen eller Tegnell på. Det handlar om misskötsel och besparingar av kommunerna under många år, marknadsanpassningen inte heller att förglömma. Det intressanta är alla ekonomiska sastsningar som har gjorts och görs. Pengar saknas inte och insikten om att vi har en kris i samhället har gjort sitt till att det satsas. När kommer samma insikt om klimatet? Vi har en bit kvar dit. Det brinner inte i huset ännu. Jag vill inte att vi ska gå tillbaka till hur det var före krisen. Den här pandemin har visat att det går att lösa problem på annat sätt än tidigare. Jag är svagt optimistisk, att att det blir en klokare politik när vi tagit oss ur den här pandemin.
Karin Odelblad 71 år