Cancer
I Mars månad år 2019 blev jag opererad för en cancertumör, med en stomipåse som följd. Jag blev då utlovad om återläggning av denna stomioperation inom 4-5 månader. Tyvärr gick tiden och ingen operation blev av. Corona epedemin kom och allt flyttades fram. Men efter flera utlovade datum blev det ett faktum i Maj månad 2020. Efter två tester av Covid-19 smitta fick jag klartecken. Jag opererades på Karlskrona lasarett.
På grund av pandemin blev vi patienter flyttade till olika avdelningar ett par tre gånger. Vid dessa omflyttningar råkade jag komma på samma sal som en person som visade sig vara född i Kyrkhults kommun, liksom jag, och som jag mycket väl kom ihåg. Vi hade inte sett varandra på kanske femtio, sextio år. Han var något av min barndomsidol som körde motorcykel och var mycket aktiv. Han arbetade vid en BP bensinstation och var mycket tjänstvillig och service vänlig. Omtyckt av många, inte minst av unga damer.
En mycket speciell person som sedan drivit många bensinmackar på olika orter. Hans namn är Lars Bengtsson och kallas allmänt för BP Lasse. Han låg nu i sin sjukhussäng och var en spillra av sitt forna jag. Han var ganska utslagen efter strokar han fått. Vi samtalade om gamla gemensamma känningar och vi fick tycke för varandra. När jag lämnade salen ville han att jag skulle lova honom att kontakta honom efter sjukhus vistelsen. Jag blev berörd av hans sätt att tala och den förvandling han genomgått. Nu var han väldigt ödmjuk och låg och grubblade på sitt förflutna och ångrade att han arbetat alldeles för mycket.
När jag kom hem hade jag honom i tankarna och skrev denna lilla dikt till hans ära:
BP Lasse
En 82-årig man ligger i sin sjukhusbädd
Välkomnar mig med en hälsning, med sin svaga arm
Känns så värmande för mig, som nyopererad o lite rädd
Han är blek, men blicken är mild, vänlig och varm
Efter en stund vi presenterar oss för varann
Vi, många minnen och gemensamma nämnare har
Känslan hos oss båda, vi verkligen varandra fann
I Kyrkhult socken vi båda växt upp och där födda var
Han, några år äldre än mig, körde motorcykel med fart och fläkt
Han i sin ungdom var vild, med stor energi
Halva gaspådraget hade mer än väl räckt
Men lyckligtvis klarade han sig från större haveri
Nu ligger han fjättrad i en sjukhussal
Tänker på livet som passerar revy
Han har problem både med rörelse och tal
Och har en massa olika huvudbry
Han tycker livet gått alltför fort
Arbetat för mycket, nästan dag och natt
Han ångrar mången gärning han har gjort
Och tycker, han av arbete varit besatt
Han talar så väl om sin Mor
Och uttrycker sin välvilja och förundran
Han tycker hennes livsverk var enorm och stor
Och visar mot henne, stor respekt och beundran
Han säger, hon blev änka när jag var fyra år
Far dog i TBC, sorgen och tankarna ligger och gror
Hur hon klarade allt, jag ej förstår
Hon var väldigt duktig min kära lilla Mor
Mot personalen är han både mild och tacksam
Tycker de mot honom ger en så varsam hand
Han svarar så vänligt och är så pratsam
Tycker de är snälla, inte minst de från främmat land
När jag honom lämnar, ber han mig om en sak
Lova att vi åter skall träffas en dag
Jag går därifrån i sakta mak
Våra blickar möts, vi ser vad vi tänker uti våra anletsdrag!
Jan Johansson