Coronans år 2020
Det var på kvällen den 4 mars jag först började ana att något höll på att förändras. Rapporter hade inkommit att en världsomfattande pandemi hade drabbat oss. Kände på mig att det kunde vara sista gången på länge som det gick att bevista något så trevligt som en föreläsning om en författarinna på Kalmar bibliotek. Anna-Karin Palm berättade om sitt nyligen avslutade arbete med biografin på nästan 700 sidor om Selma Lagerlöf. Vilken kvinna som levde 1858-1940! Eller som Hjalmar Gullberg sa när han efterträdde henne i Svenska Akademin: ”Hon var drottning i vår litteratur, den mest berömda kvinna sedan Heliga Birgitta” Hon blev den första kvinna som både fick nobelpris i litteratur 1909 samt invaldes i Svenska Akademien.
Andra intressanta och läsvärda böcker jag njutit av är P O Enquists ”Blanche och Marie” (om Marie Curie och hennes lojala medhjälpare Blanches livsfarliga forskning), ”En annat liv” (om hans svåra barndom och sin alkoholism mm) samt hans överraskande två barnböcker ”De tre grottornas berg” och ”Den tredje grottans hemlighet”
En debutant var Stina Jackson med ”Silvervägen” samt efterföljaren ”Ödesmark”. Båda utspelar sig i Västernorrlands skogar med fina naturskildringar och krypande spänning.
Mina aningar besannades tyvärr angående Corona. Efter det har jag inte besökt något bibliotek eller knappt någon affär för övrigt heller. Både matinköp och bokhämtning har vi fått hjälp med av hjälpsam personal. Tur att sådan finns!
Den 11 mars hände något som verkligen skakade om mig. Det blåste kraftigt den dagen och jag var på väg in till min gode vän i ett annat hus ca 20 meter bort. Då hördes ett konstigt knackande ljud som var svårt att lokalisera varifrån det kom. När jag förstod att det kom från syrenhäcken förflyttade jag mig intuitivt någon meter därifrån. Tur var det för bara några sekunder efteråt brakade vår 13 meter höga träflaggstång ner exakt där jag precis stått. Jag blev så chockad att jag bara stod och stammade när jag försökte tala om vad som hänt för min vän. Överlevt den smällen hade jag definitivt inte gjort och jag är verkligen glad att jag lever idag.
Eftersom jag inte vill eller vågar åka buss eller tåg, har jag roat mig med att cykla ner till en närbelägen sjö cirka tre kilometer hemifrån. Jag försöker bada så långt in på hösten och så tidigt på våren som jag klarar av. Förra året gick det bra till i mitten på november med +7 grader i vattnet.
Sedan återupptog jag detta den sjunde mars i år då det var +8 grader. Vid dessa låga tempraturer blir det bara snabba dopp för de lite längre simturerna får vänta till 12-13 grader. Får en kick av detta varje gång. Jag försöker cykla till sjön varje dag utom när snö eller halka kommer i vägen. När badsäsongen är över sitter jag bara och filosoferar på en brygga och njuter av min medhavda frukost. Rena meditationen för mig.
Denna sommar var det många som semestrade hemma vilket jag märkte av. Det kunde stå tält, husvagn och cyklar nere vid stranden, vilket det nästan aldrig gjorde förr om åren. Men det mest överraskande var nog den 17 juli när jag kom cyklande vid 8-tiden en otroligt fin och solig morgon. En stor grå husbil stod parkerad vid strandkanten. Jag hade tänkt bada vid bryggan så jag stannade till och ryckte till när det stod en person på vägen. Inget konstigt med det men det lite udda var väl att han var spritt språngande naken. Jag fann mig konstigt nog i alla fall och undrade om han skulle ner och bada. Mannen i 40-50-års åldern hajade till och försvann snabbt in i husbilen. Senare fick jag veta att han inte hört att det komen cykel. En bil hade naturligtvis varskott honom men inte en tyst cykel. Jag skrattade gott åt det efteråt men vad han gjorde får jag aldrig veta, för han for väl hem till Danmark igen. Kanske han trodde att det var helt folktomt i de svenska skogarna.
Sällskap av tolv lugnt betande kor har vi haft det mesta av sommaren utanför vår gård. Lugnt och lugnt kan ju diskuteras eftersom de bröt sig in i trädgården kl 7 en morgon. Troligen var de hungriga för det var ganska torrt i betesmarkerna då. Det tog oss två timmar med hjälp av en granne att få tillbaks dem innanför stängslet. Det var nog grönskan och våra äppelträd som lockade dem. Ingen större skada skedd i alla fall. För övrigt har de varit trevliga att ha omkring sig.
Trädgårdsodling har jag ägnat mig mycket åt i år både i pallkragar och som täckodlingar. Speciellt potatis verkar trivas ypperligt i täckodling även när det är en torr sommar som för två år sedan. Fukten stannar tydligen kvar i bädden längre. Jag odlar i det mesta och senast tog jag hand om en kasserad vindruta som fått stenskott på vår bil. Den ställdes mot en husvägg och i en balkonglåda såddes salladsfrön. Under en skyddande spetsgardin stack det upp små groddar redan efter några dagar. Det kan man väl kalla för återvinning eller återbruk.
När jag ser tillbaks på året som gått är jag ändå rätt nöjd. Som tur är flyttade jag från Göteborg för snart sex år sedan hit till Småland vilket jag är glad för idag. Där hade jag säkerligen blivit betydligt mer låst än här.
Inger Tuneryd