Mina tankar om Coronavirus 2020
Det var väl ingen som kunde ana att 2020 blev ett så annorlunda år?
Jag bor i ett mindre samhälle i Småland, där mina barn och barnbarn gärna vill komma på besök.
I mars planerade jag och min man för en resa till mitt barnbarn som firade sin 10 årsdag. Vi blev avrådda av min dotter som berättade att flera familjer i deras stad var smittade.
Det har varit tacksamt att få ha en fot kvar på min gamla arbetsplats, som timanställd fick jag träffa mina f.d. kollegor och även nyanställda. I mars var jag tillfrågad om arbete, sedan blev det tyst.
Vi har även haft fika och lunchträffar en gång/månad, vilka just nu är inställda.
Tegnell och co kom med förbud att arbeta, resa t.o.m. gå utomhus till en början. Det sistnämnda har jag aldrig lyssnat på, då jag alltid har tränat, cyklat, gått i skogen m.m. Jag har nämligen uppfattning om att alla måste ”hålla igång” efter sin förmåga.
I maj var det så dags för min 70-årsdag, enligt folkhälsomyndigheten är man då urgammal?
Vi hade planerat för en resa till Rhodos med barn och barnbarn, vilket var första gången för min familj. Det kom så en avrådan i april och flygen ställdes in, strax före jag skulle betala in resterande reskassa. Det blev några resor och besök på resebyrån, samt meil via datorn innan allt var avbeställt.
Det var en lång väntan men nu har jag fått pengarna tillbaka. Nu i efterhand ska jag vara tacksam för att vi inte blev inlåsta i en lägenhet i Grekland, med en 4 och 6- åring som inte skulle få lov att bada.
Familjen firade mig utomhus vid en vacker badplats mittemellan våra bostäder, vi grillade, fikade med tårta. Den aktuella dagen var jag hemma, några vänner kom med blommor och presenter, vissa satt inomhus medan andra drack sitt kaffe i trädgården.
I PRO verksamheten har det mesta blivit inställt. Vi hade planerat resa till Blekinge i maj, vilken föregicks av en studiecirkel under vintern. Den trevliga sommarfesten i maj blev inställd liksom inbjudan till en vänförening i augusti. Sommarens danser har inte blivit av, radion håller sig tyvärr oftast till discomusik.
Vetartävlingen genomfördes mellan 3 olika avdelningar, men utan publik. Tyvärr vann inte laget som jag deltog i, för vidare tävlan i distriktsfinal.
Pandemin var en anledning till att jag började spela Boule, utomhus och med avstånd, samt med handskar. Det är trevligt och man får träffa några vänner gamla som nya, två gånger/vecka.
Hösten nalkas snart och i PRO avdelningen försöker vi komma på aktiviteter, vilka är möjliga att anordna med 50 personer?
Barnbarn på 4,5 år hälsar alltid med ”high five” – no, no, no it´s coronatime”, så sträcker hon fram sin armbåge för hälsning. Jag kan bara önska att idrottskillar och tjejer gör detsamma, man ser ju på TV -sporten hur de kramar om varandra.
Med vänlig hälsning
Inger