Hon med änglarna

Coronans år 2020

Inte trodde jag att man skulle uppleva en pandemi!

Min mor fick spanska sjukan o låg länge till sängs som tonåring. Familjen (även jag senare) bodde på en liten gata parallell med ingången till Norra kyrkogården i Lund. Begravningstågen var oändliga och Allhelgonakyrkans klockor ringde dag ut och dag in under en lång period.

Mina tankar vänder dit med jämna mellanrum när jag hör att någon i bekant-skapskretsen smittats av Covid-20. Man håller alla tummar o hoppas på det bästa vilket tyvärr inte alltid är fallet.

Jag har inga större problem med 70+isolering utom att jag saknar mitt kör-sjungande. Jag har sjungit i kör i stort sett hela livet. Min första konsert var i  domkyrkan när jag var femton. Jag minns att vi sjöng något av Schütz men inte vad. Konserten var i kryptan eftersom domkyrkan restaurerades invändigt och var stängd en längre tid. Jag sjunger fortfarande i domen och är nu inne på sjunde dirigenten! Min mor sjöng i domkyrkokören och många söndagar tillbringade jag på domkyrkans läktare när jag var liten.

En handfull sångare från domkyrkans oratoriekör plus några andra sångare träffas en gång i månaden hos våran Kerstin för att sjunga dock inte nu och det känns trist utan dessa träffar. Vi hoppas på en snar återgång till det normala!

Senare åren har jag deltagit i stiftskören som ger en konsert varje höst i domkyrkan. Vi har inte så många repetitioner vilket innebär att man måste ha sjungit det som står på årets program tidigare, vilket jag upptäckte väl sent förra omgången att jag inte hade. Det ordnade sig dock eftersom jag tidigare sjungit annat av samma kompositör.

Jag deltar även i en kör i byn där jag bor. En ny deltagare undrade hur länge jag sjungit i domkyrkan. Jag fick räkna efter ett par gånger men trodde jag hade fel för det kunde ju bara inte vara mer än 60 år men det blir det faktiskt.

En av mina mest spännande och utmanande sångupplevelser är en sångarvecka på Fridhems folkhögskola i Svalöv sista veckan i juli (utom i år). Vi sjunger två intensiva pass om dagen. Veckan avslutas med konsert i Lunds domkyrka. Kören leds av en engelsman som har med sig en ackompanjatör. Hittills har jag inte tidigare sjungit vad som ingått i programmen. För två år sedan var jag hes som en kråka fredagen innan konserten och var övertygad om att det var sista gången jag kunde delta i denna trevlighet. Jag hade blivit för gammal o rösten var förbrukad trodde jag. Jag tog det väldigt försiktigt på fredagens genrep i domen. Till min stora förvåning gick det vägen hela konserten. I fjol tog jag det mera försiktigt och det visade sig ha effekt. Man blir aldrig för gammal för att lära sig något nytt! Jag är nu bland de äldsta men vill gärna försöka igen nästa sommar om vi återfått  normalläge.

Trädgården hemma har fått betydligt mer uppmärksamhet än vanligt. Tomaterna mognar i växthuset och det är hur trevligt som helst! Jag har plockat ut de godaste sorterna och brukar testa någon ny varje år.

Något skumt är på gång med en planta för det är inte alls den sort jag trodde jag sått! Det spelar emellertid inte så stor roll för den är lika god som den andra.

De godaste sorterna heter Rosella, White Sweet Cherry (ser dock trist ut), Gardener’s delight, Tigrella samt en gul liten tomat som inte finns att köpa i Sverige. Jag fick en planta för länge sedan sedan av en kollega på jobbet. Hennes man hade fått den av sin handledare (doktorandstudier) vid Lunds universitet. Han kom från Ungern -56 och hade vid ett senare besök tagit med sig en liten gul tomat från mormor eller farmor. Det är bara att plocka ut några frön, torka och  så nästa år. Denna planta är kraftigast och friskast av alla och varar längst på hösten.

Förträfflig squash börjar nu mogna samt gurkor med taggar som dock lätt går att ta bort.

Röda krusbär, som härstammar från min farmors trädgård på Österlen, är nu skördade. Av dessa gör jag farmors krusbärsmarmelad. Vårt barnbarn Kajsa gillar denna marmelad. Vår son frågade vad hon ville ha på smörgåsen. Hon muttrade något varvid hennes pappa frågade igen. Då sa hon farmolad vilket numera står på burketiketterna.

I jordgubbslandet växer trevliga jordgubbsplantor vilka ynglar av sig flitigt. Originalplantan plockade jag i en gräsmatta. Smak påminner om smultron men storlek om jordgubbe. Jag har skickat runt en bild till jordgubbsexperter men ingen känner till dessa. De säger smulgubbe eller en spontankorsning. Fröna sitter utanpå bären. Vi har även en smulgubbsplanta som är en korsning mellan jordgubbe och smultron men där sitter inte fröna utanpå.

I jordgubbslandet växer även mycket annat. Jag sådde en gång för ca 20 år sedan en påse sommarblommor. Flera av dessa dyker upp varje år och jag har inte hjärta att rycka upp alla, bl a rosenskära, hirs, ringblomma samt riddarsporre, törel m.fl.

Om det regnar drejar jag pottor och kavlar änglar o tomtar i tvättstugan vilket jag gjort på fritiden sedan hösten -77. Först gick jag kurser och på slutet hade jag själv kurser. Jag har en beställning på muggar med jätten Finn på. Ugnen jag använder står på en plats som har stängt för närvarande. Hoppet finns dock – de planerar att öppna andra halvan av augusti. När någon förklarar för kompis vem jag är brukar jag beskrivas som ‘hon med ängarna’.

Om jag inte sysslar med annat syr jag vändbara förkläden som blivit populära. Jag återanvänder bomullstyger från loppis och liknande.  Alla marknader har dock ställts in i vår. Keramik, förkläden och plantor t ex bornholmsfikon vilka jag gör av de vi själv har brukar gå åt på marknader.

Varje kväll går jag på mördarsnigeljakt. Om inte, äter sniglarna upp all nyuppkommen gröda + lite till. Jag är nu mitt i augusti 2020 uppe i  över tretusen-sexhundra!!! Inga solrosor i år – jag såg inte upp i tid.  Av andra sådden rädisor blev intet. Hittade en snigel långt uppe på en tomatplanta häromdagen.

Jag går en rask lång runda i byn varje kväll utom när det är utomhusgympa på en stor gräsmatta. Senaste gympan gjordes reklam för höstgympan dock inte för oss 70+are vilket ju är en stor besvikelse!

Hon med änglarna