Corona-våren
Corona-viruset har förändrat min tillvaro.
Min dotter Cecilia och jag hade köpt abonnemang på Stadsteatern och årskort till museerna.
Kulturinstitutionerna stängde emellertid under våren, så det var inte många föreställningar eller visningar, som vi hann gå på, innan dess.
Nöjesparken Liseberg öppnade inte för säsongen i år, så Lisebergskorten vi fick i julklapp har vi inte använt oss av ännu.
I Stadsbibliotekets vårprogram informerades om en serie föreläsningar i litteratur.
Men de ställdes in.
Cecilia och jag köpte också – Enjoy/Guiden – .
Innehavare av den kan bl.a. äta och fika för halva priset på många av stadens restauranger och kafeer.
Salong Gilda på Avenyn tar emot kunder för studentbehandlingar.
Jag brukade gå dit.
Även pensionärsföreningen SPF i mitt område upphörde med sina medlemsträffar.
Och gymnastikgruppen jag deltog i på Frölunda kulturhus tog en paus.
Nu hade det blivit trängsel i Botaniska trädgården. Därför fick vi fick söka oss till andra utflyktsmål.
För att jag skulle få sällskap och motion kommer Cecilia kommer istället och hämtar mig för en promenad i närområdet.
När hon har lediga dagar från jobbet, så åker vi på utfärd med medhavd matsäck till olika stränder i Göteborgs och Hallands otillgängliga omgivningar.
Dit kan man inte komma med bussar som färdmedel.
Där är det gott om plats, och vi behöver inte trängas med andra människor och frukta för smitta.
Innan corona-viruset drabbade oss gjorde jag själv mina inköp av livsmedel.
Men så är det inte nu. Att ta spårvagnen till Frölunda torg för att handla är inte längre tillrådligt.
Min dotter handlar åt mig.
Sålunda är jag helt beroende av min dotter.
Vad gör man, om man inte har någon dotter eller son, som kan och vill hjälpa en?
Gunnel Svensson