Coronans år 2020
Jag börjar min berättelse just idag, för jag har bokat tid för antikroppstest. Klockan 13.00 ska jag vara där och det känns lite pirrigt. Jag tänker ”om jag har antikroppar – vilken skillnad skulle det göra för mig?” Många möjligheter dyker upp i huvudet. Jag kan gå till frissan – ett halvår sedan sist – går nu omkring med diverse spännen och tofsar, vilket inte alls känns vare sig trivsamt eller klädsamt. Jag kommer inte att behöva ”gå slalom” längre för att hålla avstånd på mina promenader. Kanske jag kan åka till stan en sväng och strosa runt och se lite annat. Shoppandet saknar jag inte, vilket är förvånande, för det har jag varit riktigt duktig på tidigare. Förhoppningsvis avvand, så det kommer jag absolut inte att återuppta.
Det tog ett litet tag för mig innan jag förstod att allt skulle bli så annorlunda.
Den 1 mars utnyttjade jag ett medlemserbjudande från Coop. Två vuxna och fyra barn fick gratis inträde på Skansen. Jag tog pendeltåget till stan och därefter spårvagnen till Djurgården. Träffade min dotter och ett av mina sju barnbarn. Det var en regnig dag, så det var inte så mycket folk och att hålla avstånd hade ingen lärt sig ännu. Efter det har jag inte varit i stan eller nyttjat några kollektiva färdmedel alls.
Vanligtvis är mina dagar fulla av diverse sociala aktiviteter. Dans och gympapass ett par gånger i veckan, barnvakt, föreningsliv, resor, föreställningar, biobesök etc. Många med mig, som blivit pensionärer, lever på samma sätt. Vi skojar om att vi har fulla almanackor – och ”hur hann vi med att jobba förut?” Det märkliga som nu hänt, när man inte längre kan ägna sig åt någon av dessa aktiviteter, är att dagarna ändå är fulla av saker att göra. Långtråkigt har det hittills inte varit en enda minut. Det känns konstigt att vi inte har haft några gäster i lägenheten på hela tiden. Härom dagen skrattade vi när vi konstaterade att samma gästhandduk har hängt på sin krok i flera månader.
Ett litet bekymmer för mig är att det är svårt att hålla vikten. Det finns för mycket tid att baka och självklart för att mina vanliga aktiviteter ligger på is. Svårt att kompensera med bara promenader och cykelturer.
Handarbete har jag alltid hållit på med och det har jag ju haft gott om tid att ägna mig åt nu. Som alla andra har jag också ägnat mycket tid åt skåp och lådor, välbehövligt kan man säga. Högen med gamla sparade korsord har krympt och krukväxterna har fått ny jord. Många promenader. Fler böcker lästa.
Våren gick på så sätt utan större problem. Eftersom jag är utanför riskgruppen, frisk och har fyllt 69 år i sommar, har jag tillåtit mig själv att handla mat i stort sett som vanligt, dock på nya tider; jättetidigt på morgonen eller strax före stängning på kvällen. Det har gått bra.
När det blev sommar och varmt kunde vi börja träffas utomhus. Fika hos barnen som har stor uteplats blev en utmärkt lösning. Vi har också träffats i olika parker och i skogen. Så jag har träffat mina barnbarn och man måste ju inte kramas.
Nu ser jag fram emot att så småningom bli vaccinerad, med ett väl testat vaccin. Det får gärna ta tid, bara det är säkert. Först då tror jag att jag vågar resa utomlands igen, även om gränserna öppnas tidigare.
_____
Nu, tre dagar senare, fortsätter jag min berättelse. Jag fick negativt svar på antikroppstestet och blev lite ledsen. Jag hade stora förväntningar på att jag skulle vara ”klar”. Men, nu är det bara att fortsätta som tidigare och det har ju trots allt gått bra.
Jag är såklart lyckligt lottad, för ingen i min familj och ingen av mina bekanta har drabbats av viruset. Jag har oroat mig lite för min äldre syster, som har underliggande sjukdomar och lätt brukar bli smittad av förkylningar. Men hon har varit frisk hela tiden, så skönt. Min man är också i riskgruppen, men han trivs så bra att sitta hemma, så det har inte varit något problem. Jag har noterat att det är väldigt få som varit sjuka under alla dessa månader, inte ens vanliga förkylningar. Så den försiktighet alla numera iakttar, med handtvätt, avstånd etc. ger såklart god effekt generellt.
Det är en tid för återhämtning som gör oss alla gott.
Annat som är positivt är ju möjligheten för naturen att få lite återhämtning. Det är så skönt att slippa se och höra alla dessa flygplan som normalt far fram och tillbaka oavbrutet. Jag är övertygad om att det är positivt för naturen.
Nu har skolan just börjat igen och snart blir det september. Hoppas på en fin höst, så man kan fortsätta träffas utomhus. Annars finns det risk att hösten/vintern kan kännas tung. Självklart saknar jag alla mina aktiviteter och framför allt mina danskompisar, men jag ser framåt och är övertygad om att med förnuft och tålamod så kommer allt så småningom att återgå till det normala och då helst i ett något lugnare tempo.
Gunnel Ekberg
Järfälla