Gull-Marie Stakeberg

CORONANS ÅR 2020

 Livet ändrades dramatiskt i början på mars. En pandemi hade brutit ut. Nyheterna spottade ut den ena informationen efter den andra om århundradets farsot. Vi blev oroliga och försökte ta reda på så mycket som möjligt. Hur kunde vi bli drabbade? Gifta sedan 50 år och +70.

Den hade spridits från Kina. Första och värst drabbade landet i Europa blev Italien, som fick stänga ner landet helt med sina 60 miljoner invånare.

I Sverige drabbades äldreomsorgen värst. Samhället var varken förberett eller hade kunskap om hur vi skulle gå tillväga, när vi hade drabbats av den värsta pandemin under de senaste 100 åren. 

Varningarna vällde över oss! Håll er hemma! Tvätta händerna! Håll avstånd! 

Vi som hade fyllt +70 var i riskzonen. Dagarna gick och oron spreds alltmer. Handla i livsmedelsaffären var det inte tal om. Vår dotter hjälpte oss i början. Senare beställde vi varor på telefon från lanthandeln i närheten och hämtade varorna på deras lastbrygga. Det har fungerat bra.

Vi kan inte sitta här och gräva ner oss av oro! Sagt och gjort. ”Är ni pigga på en längre promenad med medtagen fika?” Frågan spreds till några av våra vänner. De hängde på med en gång. Vi kunde inte vara så många eftersom det var viktigt att hålla avstånd. Det var så det började. Så fort det var någorlunda hyfsat väder så gav vi oss ut. Omgivningarna bjuder på så mycket. Våren närmade sig och fåglarna började kvittra, träden som började bli skirt gröna och alla vitsippor som lyste så fint ute i skogsbackarna. Kaffe och smörgås smakar också extra gott, när man är ute i naturen. Efter en tids vandrande så undrade vi om det inte skulle passa med en cykeltur som omväxling? Det var alla med på. ”Har ni hjälm? Hm, lite osäkert där. Någon gick faktiskt och köpte en. ”Vi vill inte att någon ska stå på näsan och skada sig.” Samma upplägg och med fika i cykelkorgen. Turerna gick ofta på gamla grusvägar med lite trafik eller cykelvägar. Det blev härliga naturupplevelser med små sjöar, gamla torp och ängar. Vid ett tillfälle stötte vi på ett tjugotal inhägnade grisar, som skuttade omkring och blev så glada över att se ett gäng på cyklar. Vilken glädje att få se lyckliga grisar! Jag tror att vi blev lika uppspelta som dem.

Det var så härligt att släppa tankarna på det allvarliga läget och bara njuta av den friska luften och miljön tillsammans.

”Titta här! Det verkar väl kul med naturorientering – ett tips från lokaltidningen.” Javisst, ” svarade jag min äkta hälft.

Det var 3 olika områden som var utlagda med markeringar att leta upp. Ytterligare en trevlig aktivitet med våra vänner. ”Vi kanske ska testa själva först och se hur det verkar.” Det blir fint väder imorgon. Vi testar.

Så kul det var! För mig var den första gången som jag prövade orientering. Sprudlade av lycka när jag hittade en kontroll. Bestämde att vi skulle introducera våra vänner. De blev eld och lågor. Alla tycktes bli lika glada som mig, när de hittade en kontroll. Varje kontroll var märkt med en bokstav. Det gällde att hitta alla bokstäverna. Vi avverkade varje område två gånger så det blev totalt 6 orienteringstillfällen. Sammanlagt fanns det 47 kontroller. Ibland blev det riktigt spännande, när vi fick kämpa för att hitta en kontroll. Äntligen skymtade vi den lilla flaggan. Efteråt kändes det lite tomt att vi var klara med alla kontroller. Vi vet att det kommer nya tillfällen till hösten och då ska vi vara beredda.

Sommaren gjorde entré och vi bestämde att göra ett uppehåll med våra aktiviteter tills hösten börjar närma sig. Visserligen hade ingen av oss något inplanerat under sommaren, men vi var alla överens om att det var bra att ha något att se fram emot. Vi får samtidigt anpassa oss. Om Coronan kommer att öka eller minska vet vi ju inget om.  

Gull-Marie Stakeberg