Hej
Detta år 2020 kommer att gå till historien som det år vi alla helst ville vara utan.
För min del började allt med att jag gick i pension februari 2019. Härligt! Mamma och jag borde nära varandra och det skiljer bara 19 år mellan oss. Mamma som är pigg och var med i visas vänner, sålde bingolotter och tog promenader varje dag. Dagen efter vi firade min 65 årsdag fick mamma hjärnblödning och senare två stroke till. 6 mars 2020 fick mamma flytta in på ett äldreboende och under nästan två veckor höll vi på att flytta in mammas saker där hon skulle bo nu. Då kom Corona och äldreboendendet stängdes ner. Mammas lägenhet skulle tömmas och min bror och jag fick hjälpas åt att förvara mammas alla saker. Inte trodde vi väl då att detta skulle vara så länge. Nu har det gått 6 månader och fortfarande får vi bara träffa mamma bakom ett plexiglas i 30 minuter två åt gången.
Det är förstås jobbigt för mamma som är ett mirakel som i stort sätt är som hon alltid varit.
Hur har vi andra haft det då?
Ja, i början fick vi ju bara ha kontakt med mamma på telefon inget plexiglas.
Allt var otroligt lugnt, vi träffades inte i familjen alls de första månaderna. Inga barnkalas, jag har 6 barnbarn. Det minsta föddes i april och en fyllde 1 år.
Vi har en fin grannsämja och kallar vårt område för lugna gatan.
Jag läste mycket och gick till biblioteket när det var lugnast. När värmen kom samlades vi några stycken på utsidan och fikade och umgicks.
Så den tiden var det som lugnast.
Nu försöker jag hälsa på mamma en gång i veckan och min pappa en gång i veckan.
Ibland känns det stressigt och jag måste då ta det lugnt och hoppa över en vecka. Jag känner mig ledsen ibland men är en positiv person i grund och botten, så det fungerar en då.
Men detta att ta hand om varandra som grannar och försöka göra saker tillsammans, är bra. Vi behöver ta fram och njuta av vad livet har att erbjuda här och nu. Jag längtar efter att få komma in till mamma så hon får sina egna saker dit.
Jag hade tänkt hoppa in och jobba lite under min första tid som pensionär, men det får vänta till våren. Nu får jag leva här och nu som pensionär och njuta av barnbarnen, alla sex.
Corona ska väl lugna ner sig någon gång.
Elisabeth Porath