Eftersom de större pensionärsföreningarna önskar veta hur Corona epidemin har påverkat eller förändrat våra privatliv har man tänkt sig att de medlemmar som vill får berätta om tillvaron har förändrats på grund av eländet som lär pågå länge än. Jag har försökt berätta lite om min situation med Coronan som ledtråd.
Jag har varit medlem i SPF seniorerna Grillby i 25 år, vi är ca 110 medlemmar och ett härligt kamratgäng. Nu är jag ansvarig för vår hemsida och brukar även ordna med hemliga resor m.m. Alla föreningens aktiviteter var bokade och klara när Corona epidemin bröt ut, det var bara att ringa runt och avboka allt. Anhöriga till de som bor på Tallgården fick inte besöka sina kära livskamrater där jag bland annat har min fru boende. Fick nyligen träffa henne igen efter att inte setts sedan i Mars då allt började. Det kändes lite konstigt att behöva beställa tid för att få träffa sin livskamrat en halvtimme på var sin sida om en plastskärm, när man levt ihop i 55 år. Hon älskar när jag spelar på mitt durspel för henne, då sjunger hon med och helt plötsligt minns hon texter på gamla låtar, hon kommer ut ur sin bubbla, molnen försvinner för ett ögonblick på något vis. Alzheimer är en hemsk sjukdom.
Varifrån kommer Coronan? ja ingen vet, man bara tror, men experterna tror att dom vet tror dom, och experterna är många, väldigt många, och tur är väl det, så kanske vi så småningom får veta mera fakta. Myndigheterna kom med sina rekommendationer vad man ska eller inte får göra och det har vi följt noga här på landet. Vi är ett gäng här som vet var vi har varandra och kan träffas utan att vara för oroliga, men självklart håller vi avstånd m.m. Vi brukar träffas ibland och spela kort och äta upp maten för varandra. Att vara sysselsatt har alltid varit och är viktigt för min del. När man har fastighet så måste den skötas, och en verkstad där jag nu fått mycket tid att jobba med mina knivar och smörknivar, det har gjort att tankarna har skingrats. Håller just nu på att planerar för julmarknad i Veckholm, om det nu blir någon, det gäller att vara ute i tid. På nyheterna vågar man inte lyssna för då får man bara reda på hur många som dött, vet inte hur man räknar, varför har vi så många döda jämfört med våra grannländer? Har dom även tagit med alla skjutningarna som pågår i landet. Det är mycket man inte förstår. Det är lika bra att gå och gömma sig i jordkällaren. Nej, vi försöker att se framåt och har börjat spela boule igen men fortfarande med stor försiktighet. I det spelet är det viktigt att komma nära lillen med sina klot men i nutid inte komma nära varandra. Alla tävlingar är inställda vi bara tränar och pratar och försöker glömma att jorden är i kris just nu och att vi människor kanske vågar börja om från början igen och att inte ta allt för givet. Allting ska vara så storskaligt. Det ska bli intressant att se hur det här blir framöver, vi som närmar oss slutmålet på vår resa, hinner kanske inte uppleva detta men vi får innerligen hoppas att kommande generationer tar lärdom av denna pandemi som drabbat hela världen.
När vår dotter som bott i Spanien 35 år såg på svensk TV hur folk sitter packade på kaféer och uteserveringar, trots alla restriktioner om försiktighet, så undrade hon med fasa i rösten vad vi håller på med i Sverige när vi här i Spanien har mycket strängare bestämmelser. Ja vilken av alla experter och icke experter som kommer med olika lösningar och rekommendationer, som har gjort rätt, eller fel det får väl framtiden utvisa.
Min dator har varit till mycket stor hjälp, jag är evinnerligt tacksam att barnen har lärt mig det jag kan. Vid våra månadsmöten tjatar jag på våra medlemmar att de inte ska vara rädda för datorer, många av oss bor ju ensamma och kanske har långt till sina anhöriga och tycker att denna ofrivilliga isolering är förfärlig. Datorn är ju ett fönster ut i världen. Här hittar du allt, bara för att ta ett exempel, När jag blev ensam och fick börja laga mat så visste jag hur man steker korv, men vadå jag kan ju inte bara leva på korv så då kom jag på att leta recept på min dator, inga problem, nu vågar jag bjuda kortspels gänget på middag ibland, antingen är dom artiga eller så tyckte dom att det blev gott. Problemet var ju bara att få hem alla ingredienser, men tack vare snälla grannar som handlade åt mig så gick det bra, eller så passade jag på att handla när jag ändå måste till lasarettet och lämna prover. Men när jag åker till Enköping tar jag på mig handskar, inte för att jag fryser, utan för den där satans CORONAN som jag fått stränga order från ungarna att hålla mig borta ifrån. Den finns ju överallt. Tänk om dom finns på handskarna när jag kommer hem!! Hur tar jag då av mig dom utan att få smittan på fingrarna, och för att inte tala om ratten i bilen, nu får väl den stå i karantän någon vecka.
Ja, man kan ju skämta lite men faktum är att hur man än vänder sig så har man i alla fall rumpan bak. Det finns något som heter sunt förnuft, som jag hoppas alla blivit begåvade med. Åk inte på lastbilsflak, eller trängs inte bland folk då kommer CORONAN som ett brev på posten. Men i skrivandets stund verkar kurvorna gå neråt så vi får hålla tummarna och ta det lugnt.
Hur har då pandemin påverkat mitt liv? Det var ju det jag skulle berätta om. Jämfört med hur många andra har det så har jag, som bor på en härlig landsbygd med fina grannar, inte påverkas av den så särskilt mycket. Det finns alltid de som har det värre.
Sysselsättning har för mig varit livsnödvändigt, något som nämnts ovan. Jag har även återupptagit kontakten med avlägsna gamla vänner, sorterat papper hemma, städat när dammtussarna gått till anfall, löst korsord, spela schack med datorn, promenera, vara aktiv inom SPF, träna på durspelet, bara det gör att hjärnan går varm, hålla kroppen i form efter bästa förmåga.
För att uttrycka mig motsägelsefullt så har jag blivit något bättre på en del områden tack vare Coronan, men för att vara ärlig, vad spelar det för roll huvudsaken att vår stackars moderjord blir av med detta gissel så snart som möjligt så allt blir normalt igen, fast om än i mindre skala. Vårt kära klot har gett oss en varning, gör om och gör rätt.
Kramas får man förhoppningsvis göra nästa år.
Var rädda om varandra
Eimer Boman SPF seniorerna Grillby