Nu i början på juli är sommaren som vackrast och de ljusa kvällarna är som ljuvligast och här sitter vi. Vi sitter i ”karantän” inte bara för vår egen skull utan lika mycket för andras. Jävla Corona! Jag håller avstånd, jag tvättar händerna i minst 20 sekunder (sjunger bä bä vita lamm) och jag håller mig hemma när jag har symptom på förkylning. Handsprit och våtservetter har blivit de ständiga följe-slagarna som jag har med mig de gånger jag är ute. Jag tillhör dessutom en riskgrupp så gäller det att vara extra försiktig. Det är viktigt att vi alla tar ansvar för att stoppa smittspridning av denna hemska pandemi.
Inte var det så här jag hade tänkt mig min första vår och sommar som deltidspensionär. Som jag de senare åren hade sett fram emot detta efter mera än 45 år med heltidsarbete i arbetslivet. Med del-tidsarbetet skulle jag ”skola” in mig i livet som pensionär. Inställd resa till släkten i Danmark, ingen skrivarkurs som brukar vara en av sommarens höjdpunkter, inga resor i Sverige för att se mig om och uppleva all kultur, nya miljöer eller loppisar som vi har här i landet. Sommarsverige är fantastiskt med sitt stora utbud.
Jag arbetar hemma, mina deltidstimmar, sedan mitten av mars. Jag saknar de sociala kontakterna, fikastunderna och samhörigheten som arbetet ger mig. Visst vi har fika, arbetsplatsträffar och andra möten via skype. Det fungerar utmärkt och är trevligt men det är ju ändå inte som att träffa männi-skor irl. De två gånger jag varit på jobbet några timmar njöt jag av att vara där. Jag är glad att jag har mitt arbete, som jag dessutom kan göra hemma, tre dagar per vecka. Det är ju inte alla som har möjlighet att kunna arbeta hemifrån. Det är en stor fördel att kunna göra det och det ger mig lite struktur i dagarna som för övrigt är sig ganska lika.
Som singel blir vardagen ensam och till och med trist och långsam ibland. Jag är normalt en aktiv och social person. Tur att jag har teve, telefon och internet. De gånger jag träffar vänner umgås vi utomhus och alltid på behörigt avstånd. Vi har ju fått lära oss nya umgängesformer denna vår. Jag har gjort min altan lite trevligare och där fungerar det utmärkt att sitta på avstånd under markisen och fika. Trädgården har också blivit finare och jag lägger mer tid på den. Har även suttit under sol-parasoll hos vänner och fikat när det regnar. Samtalsämnena har alltid varierat men så klart att Corona alltid har diskuterats. Allt går och viktigt att tänka till lite hur man faktiskt kan umgås. Både styrelsemöte och årsmöte i en förening jag är med i, har vi haft ute i våra carportar. Det fungerade alldeles utmärkt. Vi skojade till och med om att det är kanske så här vi ska ha det i fortsättningen.
Promenader har jag också hunnit med en hel del. Jag var nog mer idog med långa promenader i början av denna märkliga tid. Pärmar, skåp och lådor har jag gått igenom. En hel del blev slängt. En hel del böcker som tidigare varit olästa har också blivit lästa. Korsord och sudoku är också ett bra tidsfördriv. Skriver gör jag en hel del. Framför allt flödesskrivning där jag skriver av mig om denna märkliga tid vi har nu. Stickcaféet som jag normalt besöker är inställt. Nu är vi några stycken som ibland träffas utomhus i stället. Allt så klart på behörigt avstånd och med egen medhavd fika.
I påskhelgen besökte jag Landvetter flygplats. Ville komma ut lite och funderade på ett ställe där det inte skulle vara mycket folk. Normalt är där ett myller av förväntansfulla resenärer, flygplan och bilar i strid ström. Nu var där nästan inga bilar, inga taxi och framför allt inga människor. Nästan kusligt öde, tyst och tomt. Flygbussen kom, ingen gick av och den åkte tom igen. Så var det också med lokal-bussen. Jag hörde till och med fåglarna som kvittrade på parkeringen. Det har jag aldrig gjort tidigare där. När jag gick in i terminalbyggnaden, som jag först trodde var stängd gick där tre kvinnor med städvagn. Skärmarna med flighter var helt tom. Det visade sig att Pressbyrån var öppen. Jag handlade lite där och spritade mina händer noga efter inköpet. Ute i bilen tvättade jag mig också med våt-servetter. Jag fotograferade de tomma parkeringsplatserna, vägen utanför terminalbyggnaden, som var helt tom och den tomma avgångshallen. På långtidsparkeringen stod det lite bilar här och var. Kunde ana att det är turister som blivit ”fast” på sina turistmål. Besöket på flygfältet var nästan lite surrealistisk. Så trodde jag aldrig att jag skulle uppleva Landvetter.
En vana som jag har haft är att dagligen följa presskonferenserna, på teve, klockan 14 från Folkhälso-myndigheten och övriga myndigheter som informerar där. Det har varit viktigt för mig att uppdatera mig om läget från de som riktig kunskap och som gör det på ett lugnt och sakligt sätt. Det är så mycket tankar och konstiga åsikter som sprids på sociala medier. Mycket personligt tyckande och många besserwissrar.
Det är en hel del annat som inte är som ”normalt” också. Diskmaskinen kör jag nu två till tre gånger per vecka. Så ofta brukar det inte vara normalt. Lagar middag och äter hemma alla måltider i veckan. I vanliga fall brukar det nästan alltid bli utelunch någon/några dagar per vecka i eller någon fika på stan. Bilen tankade jag nästan inte på tre månader nu när jag inte har några jobbresor. Det har aldrig hänt tidigare under alla år som jag har haft bil. Jag slipper ju dessutom parkeringsavgifter som jag normalt har när jag arbetar.
Tandläkarbesöket har jag bokat om två gånger. Trodde jag skulle kunna gå dit men så blev det inte. Det känns inte bra alls med tanke på att jag har bitit sönder en tand. Läkarbesöket som jag skulle ha gått på fick vi ta per telefon. Det fungerade bra men det hade känts bättre att träffa läkaren i ett vanligt läkarbesök.
En begravning har jag också varit på. Vi var bara de allra närmast och vi höll oss alla på behörigt avstånd från varandra. Annorlunda men allt går.
Apoteksvaror förbeställer jag och betalar hemifrån. Perfekt! Det ska jag göra i fortsättningen också. Det finns ingen anledning att stå där att vänta. Jag har fått hjälp med att hämta mina mediciner. Handlar mat gör jag ungefär var 8:e till 10:e dag och då vid halv elva på kvällen. Jag har en inköpslista som jag fyller på efterhand som jag kommer på det som ska handlas. Listan är skriven i den ordningen som varorna finns i affären. Allt för att jag ska slippa gå runt i affären mer än vad jag behöver. Alltid engångshandskar på och handsprit när jag kommer till bilen. Handtvätt förstås när jag kommer hem. Nu har det gällt att tänka till vad jag ska äta av det som jag har hemma. Frysen har också blivit mer eller mindre ”uräten”.
Hamstringen av framför allt toalettpapper och handsprit som otroligt många gjorde i början kändes väldigt märkligt. Det blev någon slags hysteri. Så tomt gapande hyllor har jag aldrig sett i affären. En del har väl toapapper för det närmaste året/åren. Jag har inte hamstrat något.
Nu gäller det bara att vi orkar hålla ut. Det är viktigt att vi alla tar vårt ansvar för att stoppa denna förfärliga pandemi. Jävla Corona! Många funderingar och frågor har jag. Hur många mera ska mista livet? När finns det vaccin? Kommer vaccinet att vara säkert, följdsjukdomar osv. När finns det möjlighet att kunna testa sig? Blir det en andra våg kanske till och med en tredje våg? Fram tills vi vet gäller det att hålla avstånd, tvätta händer och umgås ute i små sällskap. Denna vår och sommar och kanske till och med höst vill jag aldrig mera uppleva. Det blev verkligen inte som jag hade tänkt mig som deltidspensionär.
Deltidspensionären