Corona Pandemin.
Uteliggaren hade råkat sno in sig i flexkopplet till min hund och ramlat och låg på kopplet. Oturligt nog så händer detta på en obevakad järnvägsövergång. Jag ser och hör rälsbussen som är på ingående. Skall jag rädda uteliggaren genom att hjälpa honom upp eller skall jag koppla loss hunden och rädda den. Som ett teoretiskt problem så är det lätt att i lugn och ro finna lösningar, men om jag skall ta ett blixt snabbt beslut då är det svårare. I verkligheten måsta jag ta ett beslut ”nu” och få ta konsekvenserna av det senare. Jag valde tiggaren före hunden och oförskyllt så kom hunden lös och båda blev räddade
Nu inträder tiden för eftertanke och vad gjorde jag för fel och hur skulle jag gjort i stället och hur skall jag göra för att det inte skall kunna hända igen.
Tre olika saker som kan förändras. Förbjud flexkoppel och en massa hundägare blir upprörda. Förbjud tiggare eller begränsa deras rörlighet så de får vara i begränsade områden och det är lite känsligt så det är bättre att förbjuda helt i stället. Sänk hastigheten för rälsbussen till 10 km/h vid obevakade övergångar. Den bästa och enklaste lösningen är att bygga om övergången till bevakad. Det blir dyrt men för att rädda ett livet på en tiggare eller hund är det motiverat.
Jag funderade länge på vad som var mitt eget ansvar i händelseförloppet? Några dagar efter händelsen kom nyheten om något virus i Kina som lät farligt men det är nog ingen risk för oss här i det vårt välordnade Sverige. När sedan de första dödsfallen på grund av viruset inrapporterades i Sverige blev jag betänksam eftersom vi i riskgruppen var överrepresenterade.
Jag fick en känsla av det är nog över på ett par veckor och sen är det som vanligt igen. Så kom det flera mejl från olika föreningar och studieförbund om att vårens program inte var aktuella längre och jag förstod varför när jag läste om antalet avlidna i Coronan. Då var det bara att sikta in sig på höstens begivenheter då det säkert kommer igång igen. Flera domedagsprofeter i min vänkrets sa att det dröjer nog minst tills nästa år innan det är som vanligt igen.
Visst är kulturen viktig, men för vem som väninnan sa ”för kulturarbetaren eller åskådaren”. Utanför mitt sovrumsfönster står ett jättegammalt träd och utstrålar kraft och ålder med sina bladlösa grenar. Att jämföra det med en samling gipsskivor i en installation på en konsthall känns lite sådär.
Stöd i olika former är nog behövligt för att vi inte skall ”vakna upp” utan fungerande handel och kommunikation trotts att det motverkar klimatnyttan av Pandemin.
Kan vi bara finna en ”syndabock” så kan vi hjälpa varandra sedan. Myndigheter och regeringen är ju alltid användbara till det.
Att läsa så mycket kritik och råd, från en massa ”besserwissers” som vet bäst, till våra styrande som framträder i media och förklarar ”läget” är beklämmande. De borde förstå att bakom dessa frontfigurer finns det specialister som ”tolkar” läget efter bästa förmåga och ger råd därefter. Jämför hit och jämför dit om vilka länder som ligger på samma nivå som Sverige och att då hamna på samma nivå som Kazakstan och Burma och långt efter grannländerna känns väl inte så bra. Att tänka tanken att det beror på oss själva är helt främmande för mig. Jag måste handla, apoteket, systembolaget och framförallt mat. Eftersom jag inte kan gå på ”travet” så måste jag gå till spelbutiken för något nöje får man unna sig för annars blir det för trist. Munskydd och skyddshandskar i all ära men vad kostar det. Förresten som pensionär är inkomsterna de samma och utgifterna lite mindre så jag skall nog satsa på skyddshandskar i alla fall.
Curt Persson.
Väljer du att ha andra regler än vad samhället bestämt och det går åt skogen, vem skall då ”betala”?
Är reglerna obekväma för mig så ifrågasätts de av mig.
Om jag överlever denna så skall jag vara mer förberedd vid nästa