Cecilia Ekelund

Till alla vi 70 + som inte kände oss som “äldre!”

När vi drabbades av Corona pandemin levde vi väl alla i tron att världen skulle hitta ett sätt att hantera spridningen av Covid – 19 och hålla pandemin någorlunda borta från vårt Sverige, vårt välståndsland!

Var fanns all säkerhetsutrustning? Varför mörkades sanningen från början? Flockimmunitet och släta ut kurva hörde vi alla dagligen, medan de så kallade “äldre äldre” avled i ett ovanligt snabbt tempo! Så ovärdigt, så sorgligt! Var detta verkligen Sverige med en så undermålig sjukvård hos äldreboenden, att man i stället för syrgas satte in morfin till de riktigt gamla, när de drabbades av Covid-19 med oerhört höga dödstal som följd! Så tragiskt!

Folkhälsomyndigheten vädjade till oss äldre att hålla avstånd, tvätta händerna och sluta hålla om varandra och våra kära barn och barnbarn! Vi som lärt oss från modersmjölken att respekterar varandra och lita på myndigheter kände oss förstående och var lydiga! Vi gjorde det som förväntades av oss och blev därmed avskiljda från våra käraste….familj och vänner!

För alla vi som har vuxit upp i ett Sverige med respekt och tolerans för medmänniskor och som  lärt oss den “Gyllene Regeln”, att behandla andra som vi själva vill bli behandlade, var det inte nödvändigt med bestämmelser och lagar från myndigheter. Vårt förnuft reagerade som Folkhälsomyndigheten hoppades på….med klokhet, respekt och frivillighet!

Vi började vårt hemmasittande liv och lät grannar och barn och barnbarn handla åt oss!
Själv satte jag nästan dagligen på mig gympa skor och gav mig ut på vackra Djurgården före kl. åtta på morgon i maj månad och gick olika vägar varje dag för att “tanka min själ”, se försommarens blommor och vaggas i drömmar om bättre tider när Pandemin skulle klinga av! När jag såg vattnet och de olika vackra byggnaderna och olika hus på Djurgården och längs Strandvägen stärktes mitt skönhets sinne, gav mig glädje, inre frid och en absolut känsla av att vi bor i en av världens vackraste städer! Stockholm! Vi svenskar kommer klara även Covid-19 pandemin!

Problemet med vår egen stränga, självvalda instängdhet för 70+arna var att vi mentalt inte kände oss som 70 plus! I sinnet var vi högst medelålders! Vi planerade för kommande dagar innan rullgardinen tvärt drogs ner framför våra ögon! Vi satt plötstligt i dödens väntrum! En del drabbades av ensamhet, ångest och oro för sig själva, anhöriga och vänner!

Innan pandemin levde vi alla, som var friska, fullt ut! Jag t.o.m arbetade som lärare till sommarlovet -19! Vi hade framtidsplaner och kände oss “mitt i livet”!

Skulle jag nu räknas till de äldre, jag som fortfarande kände mig ung till sinnet. Att få känna kärlek till min familj, mina barn, barnbarn och släkt var det viktigaste i livet! Att träffa vänner, äta ute någon gång ibland var plötsligt inte möjligt! Många i vår ålder hade både små och stora krämpor som skulle beaktas, varför spontana träffar avblåstes helt p.g av risk att drabbas av Covid-19 och dö i förtid!

Jag hade genomgått en svår livskris 2019, då min man hade drabbats av en mycket stor hjärnblödning 68 år gammal med förlamning, afasi och apraxi strax före julen 2018! 2019 var därför ett svårt år för alla i familjen. Nu år 2020 kom ett nytt år med problem, restriktioner och prövningar i vardagslivet! Var finns ljuset i horisonten?

Nu handlar inte detta bara om min man och hans bittra öde, eller den katastrof som drabbade honom, familjen och mig! Det blev aktuellt med ett omsorgsboende för honom här på Östermalm! Krafterna vacklade för oss alla! Det sorgliga var att vi under sommarmånaderna -20  bara fick träffa min man och barnens far 30 minuter varannan vecka P G av oron för Covid-19. Isoleringen och ensamheten gnagde i honom och i oss alla!

Nu nalkas hösten med ännu mer isolering! Ide tillvaron knackar snart på nov- mars!
Då gäller det att hitta små glädjeämnen med träffar där man håller avstånd till varandra och med minsta risk för smittspridning!

Här kommer några av mina förslag på aktiviteter!
– Boule spel på Djurgården, Lilljansskogen eller i Hagaparken
– Vandring med ryggsäck och kaffetermos utan anmälan! Förslag träffpunkt Djurgårdsbron utanför Blå porten, Ugglevikskällan eller någon annanstans. Träffar exempelvis veckovis lördagar, onsdagar vid viss tidpunkt.(Efter lunch? före lunch?)
– Golf spel nära Stockholm på passande golfbanor
-Träff vid caféer, Tessinparken, Djurgården, Hagaparken, Humlegården eller någon annan plats utan att man behöver åka kommunalt. Kaffe, ett glas vin?
– Träffa barnbarn utanför deras förskolor och skolor och gå med dem till parker för lek i       Humlegården, vid Elverket, caféer där man sitter ute!
– Guidade turer utomhus! Växter, gökotta, svamp plockning
– Cykelturer runt Djurgården
– Rosendalsträdgårdar, fika eller lunch
– Kanske kan vi i vår förening gå en viss sträcka som blir utmätt! Ex 3 km/ gång eller 5 km/ gång. Sedan räknar vi ihop hela föreningens och deltagarnas km! Var och en registrerar antalet gånger från exempelvis Oktober-  November! Klarar vi alla symboliskt tillsammans att gå till Köpenhamn, Oslo, Paris, Kebnekajse eller blir det bara till Södertälje eller någon annanstans? Utmanar vi andra föreningar att också gå 3-5 km?

“Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder!” Vi behöver röra på oss för att undgå övervikt och stela leder!

“Håll av, håll i, men håll ut!
Någon gång tar detta elände slut!”

Med vänlig hälsning, 🙋
Cecilia Ekelund