Sagan om det farliga elddonet
Det var en gång en stor stad i Fjärran Östern där en man en morgon med hjälp av sitt nyinköpta elddon gjorde upp eld för att grilla sitt kött som han inhandlat på den lokala marknaden. Mannen var inte van vid det nyinköpta elddonet som verkade annorlunda vilket gjorde att elden spred sig till träd runtomkring. Snart brann det i de flesta träden i den intilliggande parken och man beslöt att stänga inne elden inom ett stort område för att förhindra att elden spreds till andra delar av staden. Människorna i den stora staden förbjöds att använda sina nya elddon för att inte flera bränder skulle uppstå. Det visade sig vara en ny sorts elddon som var mycket farliga att använda. I konungariket S på andra sidan jorden hörde den centrala brandmyndigheten talas om branden i den stora staden men man tänkte att det brukar brinna då och då i det fjärran landet så det var inget som kunde påverka det lilla landet S.
Efter någon månad upptäckte man dock att några invånare i det lilla landet S hade varit på semester och där träffat invånare från landet i fjärran som gick omkring med de farliga elddonen. Några av invånarna från det lilla landet S fick då av misstag med sig elddon hem till sina hemorter och snart upptäckte man bränder även på dessa orter. Brandmyndigheten var dock ännu inte särskilt orolig utan menade att det enbart var lokala bränder och att det inte var någon större risk för spridning i hela det lilla landet S. Under tiden hade det börjat brinna även i många andra länder och den internationella brandorganisationen sa att det var fråga om en brandpandemi och uppmanade alla länder att ta detta på största allvar. De flesta länder valde då att stänga ner sina samhällen med målet att förhindra alla invånare med farliga elddon att vistas ute så att de inte orsakade fler bränder. I det lilla landet S valde man dock en annan väg: ”Det viktiga är att skydda de riktigt gamla träden så att de inte tar eld samt att bygga fler brandstationer och anställa fler brandmän så att vi hinner släcka alla bränder som uppstår utan att brandpersonalen blir utarbetade”. Man valde att inte leta efter invånare med elddon för dom var troligen så många att det inte var någon ide´. I stället för att stänga ner samhället kom man med råd och riktlinjer riktade till alla invånare som gick ut på att det viktiga var att använda sunt förnuft. Beträffande skyddet av den gamla skogen ansåg brandmyndigheten inte att det var nödvändigt med särskild skyddsutrustning utan sunt förnuft skulle gälla även här.
Omvärlden förvånades över det lilla landets strategi som var tvärt emot vad andra länder genomförde. Brandmyndigheten och även regeringen i det lilla landet S menade att invånarna i det lilla landet litade på sina myndigheter och att enbart riktlinjer räckte. Invånare i andra länder förvånades över detta och var avundsjuka över att livet i det lilla landet S tycktes pågå som vanligt medan de själva fick sitta inlåsta. I det lilla grannlandet D tyckte man att det var extra konstigt eftersom deras bild av det lilla landet S var att det inte alls var vanligt att sunt förnuft skulle råda utan att landet S hade många lagar och förordningar kring var man fick röka, var man fick inhandla alkohol, hur fort man fick köra med bil, krav på bilbälte, förbjudet med aga mm. Men när det gällde alla de bränder som härjade över hela världen med över 500 000 döda träd, då räckte det med sunt förnuft.
Den internationella brandorganisationen rekommenderade att man skulle spåra upp alla med elddon samt att man skulle använda olika skydd för att hindra spridningen. Brandmyndigheten i det lilla landet S ansåg dock att detta inte passade i den valda modell som det lilla landet S valt.
Beträffande skyddet av de gamla träden misslyckades man kapitalt – stora delar brann ner. Brandmyndigheten menade dock att detta inte var deras ansvar och skyllde på andra myndigheter som i sin tur skyllde på nuvarande och tidigare regeringar – så var den saken löst. Ingen tog på sig något ansvar. Invånarna förstod också tidigt att skälet till att brandmyndigheten inte förordade användandet av skyddsutrustning var att det inte fanns någon utrustning att tillgå. De gamla lagren hade för länge sedan skrotats eftersom ingen trodde att det skulle kunna bli så många bränder samtidigt.
Andra länder som stängde ner sina samhällen för att förhindra att de med elddon skulle åstadkomma fler eldar började så småningom låta invånarna återgå till sitt normala liv. Man bestämde dock att invånare från det lilla landet S inte fick besöka landet för man var rädd för att de hade farliga elddon med sig. Invånare från de närmsta grannländerna fick inte heller besöka det lilla landet S eftersom man var rädd att de då skulle återkomma hem med farliga elddon. Den internationella brandorganisationen menade att det lilla landet S inte hade riktig kontroll över eldspridningen.
Den svenska brandmyndigheten samt landets regering menade att detta var helt felaktigt och att alla andra länder inklusive den internationella brandorganisationen hade fel. ” Alla blev som galna tyckte myndigheten”. Plötsligt hade det lilla landet S sällat sig till det stora landet i väst (U) och det stora landet i sydväst (B) vars ledare kritiserat den internationella organisationen.
Det lilla landet S valde en egen strategi som gick ut på att rädda gammelskogen och bygga ut brandförsvaret så att det skulle räcka till. Beträffande gammelskogen misslyckades man, men avseende utbyggnad av brandförsvaret blev man framgångsrik. Det lilla landet S uppvisade dock mer än fyra gånger så många bränder som grannländerna tillsammans. Grannländerna som valde alternativet att stänga ner sina samhällen med hopp om att elden i donen skulle minska i intensitet och att när man öppnade upp samhället igen skulle förhoppningsvis elden falnat så mycket att det inte skulle bli så många nya bränder.
Det lilla landet S:s brandmyndighet och regering förstod att man stod inför två olika framtidsalternativ:
Antingen skulle grannländernas strategi misslyckas så att fler bränder uppstod när samhället öppnade igen, eller om detta inte blev fallet bli tvungna att ställa sig vid skampålen och erkänna att man haft fel strategi. En fråga om Pest eller Kolera?
Kanske hade strategin blivit annorlunda om det varit nyplanterad ungskog som hade drabbats istället för gamla uttjänta träd som inte kan användas till annat än virke.
Hur slutar då denna saga? Den som lever får se!
Bo Rangmar