Birgitta Frantzén

De döda skola döma

Du lever ensam, du dör ensam.
Tankarna föresvävar mig.
Blickar som söker tröst och medkänsla.
Ensamheten delar du med alla andra 
människor.

Ensamhet som beror på livets villkor.
Vi upplever tystnaden och ordlösheten.
Det är priset vi får betala när vi är människor.
Vi har älskat, vi har sörjt och gråtit.

Dom överlevande fortsätter att sörja.
Ordlös sorg som finns i ditt hjärta.
Du kan inte sätta ord på din sorg.
Ord är så banala.

Sorg över att pengar räknas mer än ett
människoliv. 
Sorg över att Du dött för tidigt.
Du hade många år kvar av ditt liv.

Jag har ett stort hål i mitt hjärta.
Vi ses på Lycksalighetens ö där du väntar
på mig.

Birgitta Frantzén