Förr i tiden, påstås det, att man stannade klockan i dödsögonblicket, när någon avled.
Fredagen den 13 mars upphörde min aktiva pensionärstillvaro och jag gick in i frivillig karantän totalt ovetande om framtiden, men fullt förvissad om att tog jag bara restriktionerna på allvar, så skulle snart allt bli sig lik igen.
Medan vännerna fyllde frysen med goda kakor, städade alla skåp och lådor och sorterade garderobens innehåll, slog jag mig ner i soffhörnet med gamla olästa böcker, många korsord och sudoku för att vänta in det förlösande ögonblicket. Och där sitter jag fortfarande med noggrant tvättade händer och väntar. På vad? Att bli sjuk? Att hamna på psyket? Att dö? Nej jag väntar på att LIVET skall komma tillbaka.
Birgitta Brolin