Berit Vesterlund

Hej!

Jag heter Berit Vesterlund o bor i en liten stad uppe i Norrbotten. Vi har flyttat till stan på ålderns höst och såg framför oss lättillgänglighet till shopping, kultur o övrig samvaro, dessutom väldigt bekvämt.

Vi sålde bilen o tyckte buss blir alltid en bra lösning att använda vid längre turer o även miljövänligt! Cykelturer som förbättrar vår kondis osv. 

Så kom Corona viruset o omkullkastade alla planer på det.

Detta har säkert drabbat de flesta. Men kan tänka mej att de som inte har de tekniska lösningar som Dator, plattor, Skype o s v. måste ha det svårt. 

Nu är dagarna betydligt mer kringskurna. Barnen är försiktiga o SMS trafiken går varm. Vi är förstås tacksamma över vårt kära familjenätverk med nog blev det skillnad. Vi har turen att bo lite glesare o vi kan gå ut i naturen. Men tätorter där kollektivtrafiken är en nödvändighet…

Man ser verkligen vilka primära behov man har o hinner reflektera över sakernas tillstånd. 

Det har gjort att man stannar upp, tänker och känner tacksamhet över den tid man levat i >70 år. Nu får man tänka om och inse faktum att man är ”riskgrupp”.

Nyheter bevakas med uppmärksamhet på hur många som avlidit. 

Tegnell o co har när allt kommer omkring verkligen informerat om detta o lärt oss vissa fundamentala kunskaper. HYGIEN t.ex.

Men förstår sin egen omedvetenhet o tar sig både här o där vilket genom tiderna verkligen skapar spridning av diverse virus o bakterier.

Reflekterar över hur vi helt plötsligt inte är riktigt rumsrena!

Det värsta straffet i den strategi vi just nu genomlever är isolering av de gamla. Man önskar att man kunnat välja. Anhöriga = bli smittad. Utan anhöriga o inlåst = slippa bli smittad. Anhöriga o bli smittad o inte ta emot sjukvård i den avancerade formen, respiratorvård.

Så många som skulle välja det sistnämnda, tror jag.

Media har verkligen bevakat denna sjuka med olika synsätt o reflektioner. Tänk så olika budskap vi fått om detta okända. Jag välkomnar verkligen en genomlysning av detta fenomen. Vi förstår vilka brister vårt samhälle har. Vi gamla blir liksom i vägen för konsumtion, utveckling istället för att se oss som en resurs.

Vi räknas inte annat än som en risk.

Ungdomen tar inte hänsyn o tror att man ska leva i evighet. Jag förstår dom helt o hållet. 

Så vad tänker en lösningsorienterat riskgrupp. 

Jag lämnar det till kommissionen som ska ta upp dessa frågor. Politiskt blir det SVB    Svider, Värker Bränner …. och kärringen har sagt sitt. 

Vänligen Berit