I drömmen är allt möjligt.
Jag fyller 88 år i morgon. Vad jag längtar efter att någon skulle komma och hälsa på mej.
Jag är ganska trött så lägger mej nu.
Somnar och drömmer:
Är hemma i mitt gamla hus och nu måste jag skynda mej att baka kakorna till födelsedagskalaset innan alla de kära dyker upp.
Fram med mjöl och jäst och allehanda ingredienser. Undan går det i flygande fläng och strax står kakfaten på rad med de allra läckraste bakverk.
Tårtan står klar och garnerad med grädde och färska jordgubbar.
Långt bord står redan dukat ute i trädgården med fin sommarduk och saftglas och kaffekoppar. Solen skiner så varmt och gott. Mina ben känns så lätta och jag nästan flyger fram mellan kök och trädgård. OCH SE – där kommer dom mina kära barn och barnbarn samt barnbarnsbarnen. Alla ska kramas om VARMT och LÄNGE. Nu kalasas det och någon sjunger och spelar.
DÅ hörs en påträngande röst som stör min dröm: ”Dags att vakna nu Edith” – vi ska hjälpa dej med att ta på kläderna. Sen får du ta rollatorn och gå till matsalen.
Plötsligt känns mina ben så otroligt tunga och jag tänker på att ingen här på hemmet får ta emot besök – inte ens om man fyller år.
Stora tårar trillar ner för mina rynkiga kinder – men så minns jag min dröm från natten, när jag hade alla mina kära hos mej, och tänker att någon gång ska väl även detta ELÄNDE ta slut och kände mej lite gladare.
(Anonym)