Coronans år 2020
Vi sitter i bilen på väg till Skövde efter ett besök hos en god vän i Karlsborg, Väglaget är inte det bästa, det är en smula halt och det håller ner farten hos de flesta, vilket är skönt.Vi har många mötande, man är på väg hem från jobbet i Skövde. Ett telefonsamtal kommer till mig, som jag inte kan ta emot, men detta samtal kommer att så smånigom leda till en flitig korrespondens och spela en stor roll för mig under detta Corona-år.
Under februari går livet sin gilla gång, vi vandrar våra vanliga turer i naturen går på bio någon gång, besöker Bibblan, ser på teater och ser på opera på digitala studion. Under det vinterlov som man har i Stockholm får vi besök av barnbarn över en helg. Jag hinner gå till äldreboendet och läsa för de äldre som vanligt, jag möter gubbgänget och träffar kamraterna i den cirkel jag leder i klassiskt musiklyssnande. Sedan händer allt. Några hemvändande turister från en vintersportort i Schweiz återvänder hem sjuka. Allt förändras från mitten av mars.
Då vi båda är över 75 och också sköra av andra skäl inser att det är på allvar när Tegnell står där i rutan. Jag blir utestängd från äldreboendet, det blir inga mer träffar med gubbgänget och i cirkeln för klassisk musiklyssnande. Det känns konstigt i början, men så sakteliga hittar man nya vägar.
Vi börjar planera vår mathållning mer noggrant och börjar beställa maten från en mataffär över nätet. Det tar litet tid i början att bestämma vad som vi bör ha hemma under den närmaste månaden, men samtidigt blir man medveten om olika saker, som vad saker kostar och hur man kan variera kosten över tid. Maten kommer till trappan dagen efter beställningen och det är en fröjd att plocka in den på olika ställen. Matsedeln finns nu för ca 4 veckor på en färgglad lapp på kylskåpets framsida, varannan dag är det min dag och de andra dagarna är det frugans. Inget spännande alls, men man kan ju lura frugan och ta en rätt som finns längre ned på listan
Sedan var det alla vänner vi möter till vardags, hur ska vi ses. Det dröjer uppemot en månad innan vi finner en utmärkt lösning. På terrassen blir det varmare och varmare och vi har där en uteplats som delvis ligger under tak. Vi börjar bjuda in väner parvis. Vi märker också att naturen har en läkande kraft och besöker många naturområden, fler som vi inte besökt på många år. Vi går runt Karstorpssjön, vi plockar ramslök på Billingen, vi besöker Garparör och Drottningkullen. Helliden i Tidaholm erbjuder så här års ljuvlig fågelsång. Man sitter på en bänk och lyssnar på deras förförande toner. Besöken går också till småstäder i Skaraborg, där vi ser mycket som vi inte sett tidigare genom promenader på smågatorna . Det är varmt och skönt när vi är i Skara och Mariestad, det är verklig högsommar.
Till vår terrass kommer det allt fler och fler. Vi får besök av vänner från Sigtuna och från Lund, vi kan diskutera som vanligt och känner att vi kan återvända till något som känns mer naturligt, den påtvingade isoleringen känns inte. Det mest betydelsefulla mötet blir dock när en son från Stockholm dyker upp med sin familj. Barnen, 5 år och en nyfödd som är 2 månader finner sig väl tillrätta på terrassen trots att det regnar under deras besök. Vi hinner träffa dem 3 gånger denna helg innan de måste återvända till hemmet i Stockholm. Jag får träffa några av mina gubbvänner och de bjuder igen på sina terrasser. Vi känner oss fria att prata om minnen från förr och Coronan är helt plötsligt inte närvarande alls.
Vi börjar bli allt djärvare efter några månader och börjar vi smyga in i livsmedelsaffären kl 7, just när den öppnar. Man känner sig som en tjuv som smyger runt diskarna och ser att många andra känner detsamma. Rör mig inte, kom inte nära detta är mitt revir.
I trädgården växer det mycket som är värt att skörda. Först kommer fläderbuskarna/träden med sina vackra blommor. I år har vi tid att tillverka många liter fläderblomsaft. De röda vinbären blir nästa skörd. Det blir saft av dem och sylt (med morot). Jag gillar att skörda och tycker om att använda mina produkter som gåvor emellanåt. Vi har ett träd som årligen ger oss en hel del biggaråer, det blir fin pannkakssylt av de bären. Sedan var det då äppelträdet. Vi har aldrig tidigare fått så mycket äpplen. Jag arbetade med att plocka ned dem och tillverka mos, must och pajer en månad. Av fläderbären som kom på slutet blev det litet nästan svart saft, den är mycket nyttig sägs det. Den får man spara till förkylningstider.
Hur var det då med brevvännen. Jo, vi har skrivit väldigt många brev till varandra, sedan slutet av januari (mer än 50 tillsammans). Först var det mest musikupplevelser som vi delgav varandra. Men sedan halkade vi spontant in på böcker vi läst och det blev allt mer och mer avancerat. Jag kom att läsa Intill slutet vill jag vittna av Victor Klemperer ( en berättelse om hans tid som tidigare jude i Dresden under tiden mellan 1934 och 1945, Hur han fråntogs allt och levde under skräck med ständiga hot och trakasserier). Böckerna var många som blev lästa denna sommar i stolen ute på terrassen eller inne kvällstid. En bok till vill jag nämna som gjorde ett starkt intryck nämligen Otto Klemperers bok om Västerlandets Undergång (en bok som vill skildra tidens gång genom årtusenden , hur olika folkslag fått makten och går under till att Västerlandet helt ska gå under). Min nye brevvän och jag utbytte också artiklar från tidskrifter vi läst och med tiden kunde vi bli alltmer och mer spontana i våra berättelser från våra liv. Ett gemensamt tillhåll var YOUTUBE, där vi kunde lyssna på konserter och se många `live´. De brev jag kom att få från honom blev en sorts livselixir som gav mig kraft att se problemen, men inte nödvändigtvis beröras av dem.
Vi var lyckligt lottade och såg i pressen hur andra led, fick ta skeden i vacker hand på många olika sätt, det behövde vi inte och det kändes bra men så är det när en pandemi går fram. Alla politiska ledare har sin syn på hur man ska lösa problemen, men vissa verkar tror mer på sitt politiska ledarskap än på den medicinska expertisen. Så var inte fallet i Sverige och det är vi väldigt lyckliga över.
De erfarenheter vi fått att ta med oss till kommande år, till framtiden, till kommande släktled må vara dyrköpta, men man kan aldrig förutsäga vad som kan ske och vad som verkligen sker. Vi är bara människor, även om vissa ledare tror något annat.
Ta hand om ditt liv, men vårda också dina släktingar och vänner de betyder mer än vad du tror speciellt i kristider. Det har vi förstått under dett år.
En gamlings syn på saker och ting och upplevelser under 2020.
Anonym