Coronans år 2020
Den 29 januari hade vi bjudit till oss några grannar på fika. Då hade nyheterna om Corona redan nått oss men inte kunde jag tro att den skulle få en sådan spridning över jorden.
Senare under våren hade vi bjudit in Polisen för att informera om Grannsamverkan. Då hade de första fallen blivit kända i Sverige. Vid sammankomsten var det en som råkade hosta och polisen vänder sig tvärt om och säger: Det är väl inte Corona. Tyckte han överreagerade men nu förstår jag honom. Ingen trodde väl att det skulle bli som det blev.
Jag hade bestämt att det här året skulle bli ett år med många aktiviteter. Det var tio år sedan jag och mina kusiner samlades sist. Under de tio år har en syster ,svåger, en kusin och två äkta hälfter till kusiner lämnat jordelivet. Jag tänkte att nu skulle det bli en ny träff innan fler hann att lämna oss. Dessutom var det 50 år sedan jag slutade kontorsutbildningen som sedan resulterade i att jag jobbade tio år på ett företag på en mindre ort i min hemkommun. Dels tänkte jag att samla mina kamrater från kursen och samla de tjejer som jobbade på företaget där jag jobbade.
Dessutom var det fyrtio år sedan vi hade den första byfesten i vår lilla by. Här är det cirka tjugo bofasta samt några sommarboende. Vi har alltid en fest andra lördagen i juli och i år skulle vi bjudna in de som varit med tidigare år. Jag gjorde upp en lista och lämnade den till min granne som var ansvarig för årets fest. Lördagen efter vår fest brukar det alltid vara marken i samhället några kilometer bort. Så i år skulle det bli mycket aktivitet. Men ack vad jag bedrog mej.
Våren gick sakta. Eftersom min man tillhör riskgrupperna med sina sjukdomar så var vi hemma största delen av tiden förutom att jag handlade på vår lokala butik en gång i veckan .Inga besök på våren av barn och barnbarn. Sonen träffar vi ju dagligen eftersom han arrenderar vår gård och även bor här. Döttrarna bor i Vikingstad och i Hägersten. Tur det finns telefon. Ett undantag var påskdagen när dottern i Vikingstad och barnbarnet kom hem på en kort fikastund. Vädret var så fint att vi kunde sitta ute och hålla avstånd.
På midsommarafton fyllde min man och jag år. Han fyllde åttio och jag ett tiotal år mindre. Vi bestämde att vi skulle fira det på söndagen. Jag skulle laga mat och äldsta dottern skulle baka en tårta. Vi har en ganska stor sal på övervåningen och vi satt där med lite avstånd emellan och öppna fönster.
Vi hade räknat med en fest för släkten och en för grannarna men båda dessa blev inställda.
Jag har i stort sett stått med en målarpensel i handen i vår och sommar.
För några år sedan drog vi in bergvärme och var då tvungna att gå genom en vägg till min mans omklädningsrum. Vår granne som har egen firma var här och lagade väggen men när vi skulle måla den hittade
vi inte färgen som vi visste skulle finnas. Han fick måla med en annan färg.
Efter ett tag tänkte jag att så där kan vi ju inte ha det så jag bestämde att måla om hela rummet. Det blev en solgul färg och vita dörrar. Lite nya hyllor sattes också upp. Vad skulle bli nästa objekt. Jo det blev staketet som behövde målas om i rött. Grindstolparna blev vita och portarna blå på inrådan av sonen som tyckte de skulle ha samma färg som dörrarna på husen.
När det var färdigt rödmålade jag lekstugan och målade den även inuti. Det är sällan någon som leker där och helst inte i år p g a Coronan. Annars brukar barnbarnet som är åtta år vara här några dagar på sommaren. Hans mamma sa när hon fick se bilderna på interiören att det var för fint för sonen.
Sonen hade byggt om det hus där han bor för några år sen och nu byggt en trappa upp till vinden på husets kortsida. Så nästa objekt blev att färglägga var dörrposter och dörr till vinden. Sedan gick jag loss på vårt TV-rum.
Jag målade väggarna istället för att tapetsera vilket jag tycker blir lika fint som att ha enfärgade tapeter. Vi hade tidigare gröna tapeter och nu målade jag väggarna i ljusgrå färg vilket gjorde rummet mycket ljusare.
Har två objekt till jag tänkt göra iordning, gästrummet och köket men först har jag nog det största objektet jag någonsin målat. Sonen ladugård.
Han byggde ny ladugård för tio år sen och den har inte blivit målad sedan dess. I våras frågade han om jag kunde tänka mej att måla den och jag svarade ja. Eftersom jag haft så mycket annat att syssla med har jag inte kommit igång förrän nu i början på augusti.
Ska i rättvisans namn säga att det är jalusier på båda långsidorna så där är inte så stora ytor att måla. Och gavlarna är det mycket fönster och dörrar men de ska ju också målas. Meningen var att sonen skulle måla högsta delen från skylift men har nu insisterat på att jag ska göra det. En sak är säker. På det högsta stället får han måla själv.
Sa häromdagen: Vad ska jag göra när jag målat ladugården färdig men då är väl äpplena mogna så då är det dags att göra äppelmos till mannens gröt.
Eftersom min man tillhör riskgrupperna har ju även jag fått hålla mej hemma så mycket som möjligt.
Jag är därför tacksam att jag bor på landet. Har trädgård att gå ut i och hus att pyssla om och att även kunna hjälpa sonen med ladugården.
Anne-Marie Olofshagen