Jag är ”sjukpensionär” så under detta år har jag ju haft mindre restriktioner än tex min mor 80 år.
För henne var det ”fel” år att Coronan kom eftersom min far avled i coronaliknande lungsjukdom sommaren 2019. Men vi kämpar oss fram o hon firade sin 80årsdag ute i det fria (11/4) med oss barn och sin tvillingsyster. Tänk att efter 2 månader i ensamhet få träffas IRL- wow vilken glädje man såg i deras ögon (men några veckor senare drabbades tvillingsystern o hennes man av corona- dock så lindrigt att dom inte ens blev sämre än en liten förkylning- vilken välsignelse!!) men det har trots bra väder o utevistelse varit ett svårt år för mor att leva så vi tog beslutet att vi 2 syskon skulle hålla oss från stora folksamlingar (bror permitterades o jobbade från sommarstugan 1/4-säkert oktober) för att kunna umgås med mor på nära håll (utan kramar).
Men att få hålla nyfödda första killen barnbarnsbarnet (för en som jobbat på bb’s barnsal i 40 år) blev en skiljevägg för jag o min bror 😉 naturligtvis dom är ju testade sa jag nej sa min bror, men hållande blev det <3
Dom större barnbarnsbarnen har korta träffar blivit 2m distans ute.
2030 vill jag ändå komma ihåg som året utan fester o dop, vi lärde oss att inte ta i handtag utan öppna med kroppen eller dra ner ärmarna mellan dörrhandtag o hud. Vi tvättade oss o höll oss hemma väldigt mycke. Barnbarnen har varit friskare än vanligt då dom ej varit på dagis o på så sätt har även jag som mormor varit helt fri från förkylningar o näsdropp.
Men vi längtar till länder med annan värme;)o badvatten att njuta av men det blir när detta är ordentligt över.
AnnaKarin Lundström mitt 51a år