När Corvid-19 upptäcktes trodde jag inte att den överhuvudtaget skulle komma till Sverige. Men sen gick det ganska fort och förstod att Corvid-19 har kommit till Sverige och en lång period innan vi får vaccin som tar år att tillverka.
Första månaden så höll vi oss mest hemma med några läkarbesök, Torsdagspromenad. Försökte alltid att hålla avstånd, tvätta händer och sprita. Kändes egendomligt att vi måste be våra barn att göra mat inköp åt oss vi som är så aktiva i våra vardagsliv och de har fullt upp med sina egna liv. Men självklart ställer de upp. Övriga inköp hoppade vi helt enkelt över. Att vara med vänner och passa barnbarn var nog det svåraste, att inte kunna hälsa på eller få främmande, var ovant i mitt liv. För mig kändes det jobbigt jag som alltid levt ett utåtriktat liv med människor.
Men vi accepterade Hälsomyndighetens information.
Jag hade en tid för starroperation, funderar nu på om jag ska opereras eller inte. Törs jag gå vidare är det säkert det var många frågor som rullade i mitt huvud. Vid alla besök så tog jag ingen hiss det var tre långa trappor upp. Men jag hade tränat med promenader så den delen var bara nyttig. Men nu kommer problemen med att de få som var i väntrummet ändå inte förstod det här med närhet. Vi blev placerade runt i de olika väntrummen som jag tyckte kändes bra. Vid incheckningen så stod man gärna nära även om det fanns plats bakom. Sitter nu och fundera på hur blir med läkarbesöket kommer vi att vara riktigt nära varandra. Men de var inga problem med munskydd och plexiglas.
Operationsdagen planerades om femdagar jag kände mig trygg i läkaren och även Capio där operationen ska göras. Jag har starr på båda ögonen, själva operationerna var ett enkelt ingrepp på 20 min. Tiden till läkningen av ögat är individuellt för mig blev det tre långa månader med, Corvid-19 och inga glasögon (fick mina första glasögon som tonåring), även nu känner jag mig inte fullt seend. Men läkaren ansåg att jag kunde gå vidare till en optiker. Nu funderar jag över om människor inte förstår eller glömmer bort eller har ingen respekt, det här med att hålla avstånd. Under hela tiden jag har varit på kontroller / op 6-7 gånger ser jag ingen som kan hålla avstånd varken på gator eller i väntan vid reception, apotek m.m.
Nu har tiden gått jag har ändrat på mina inköps vanor, anser att mina barn har så mycket ändå så nu vill jag fixa det själv. Det är också problem när man ska göra beställningar att jag är van med en vara och skriver mjölk men tänker på lättmjölk t.ex. till slut så har man brist på allt känns det som. Läser på om min butik har något för oss 70+. Nu har vår butik börjat med att vi får handla mellan kl. 7-8 alla torsdagar. Det känns som ett riktigt lyft att få gå och handla själv. Vi har nu ändrat inköpen med att handla varannan vecka och det fungerar jätte bra. Kött m.m. fryses ned även mjölk. Mejerivaror som Yoghurt, grönsaker, frukt håller hela tiden kanske inte helt felfria men det går. Vi använder handskar och spritar även händerna efteråt. Vi håller avstånd och går undan. Vi känner oss ganska så ensamma med att ha handskar. Nu har jag läst på sociala medel att vi äldre inte sköter oss. Varje gång jag går och handlar så ser jag yngre personer utan risk som också är i livsmedelsbutiken. Det var till och med två tjejer som hade lite små roligt åt att de hade smitit in. Ingen tanke på att de kan smitta oss. Vi som nu har varit tvingade att sitter hemma i flera månader för att inte bli smittade och känner oss utanför, kanske kunde få friheten och handla en timme kl. 7 på torsdags morgonen.
Det är faktiskt ett problem med att handla för många i min egen ålder går på som ångvältar och ska fram. Förstår inte problemet, för vi har inte brottom längre. Vi har inga barnbarn och andra tider att passa när man ändå ska bara ska sitta hemma. Har svårt att tänka mig att kl 7 på morgonen ska ha så brottom och mycket att göra.
Äntligen på väg till Optikern nu ska min sy kollas och jag får glasögon så jag kan läsa o köra bil. Kollar in optiker som har tid för 70+ de finns toppen. Ringer bokar en tid på tisdags morgonen kl.10 när de öppnar. Lugnt i köpcentrumet tänker det här blir jätte bra. Men ändrar inställningen direkt vid ingången till optikern där står två 18 åringar som ska ha ögon kontroll för körkort. Jag har beställt en tid, på tider för 70+?
Allt drar ut på tiden (2 tim.) butiken fylls men till slut står jag med mitt recept i handen för här tänker jag inte köpa glasögon. Det blir som vanligt att jag handlar på nätet. Nu till min förskräckelse har hela köpcentrumet fyllts av folk. Försöker att vika undan för personer som ska fram och förbi det är ingen som håller avstånd alla dundrar fram som om startskottet har gått. Håller mig nära en vägg som en skygg varelse. På köpcentrumet brister det verkligen med att hålla avstånd oavsett ålder. Men hoppet på mänskligheten kommer tillbaka, ser en ung kille som med fasta steg håller två meters avstånd, jag tror på ungdomen.
Det finns även glädjeämnen som piggar upp. Vi har en idrottsförening i vår lilla by Jumkils IF. För tre år sedan startade vi upp Torsdagspromenad för oss lite äldre eller för rehabilitering. Vi promenerar efter egen förmåga från 1,2 km-6km eller runt fotbollsplan. Vi har hjärngympa, alla som vill tar med sig en fråga som vi har tema på. Frågorna placeras runt fotbollsplan. Avslutar med fika och svaren på frågorna. Vihar blivit en sammansvetsat team som varierar mellan 15-20 personer som går varje torsdag, totalt är vi ca 50 stycken. Vi har använt en klubbstuga på vintern när det blir kallt.
Nu med Corvid-19 så är vi ute i alla väder och det fungerar mycket bra. Finns en öppen byggnad med tak som vi använder vid regn/snö vid Ullerängen. Vi är ett glattgäng med många skratt och roliga upplevelser inte bara vid idrottsplatsen. Vi har promenader på gamla körvägar, stigar bred vid bäckar, sjöar, ödetorp och framför allt Jumkilsån. Ofta är det någon i gruppen som berättar historier om de olika platserna eller vi frågar någon som kan guidar oss.
Ingen i gruppen har än så länge inte fått Covid-19, tror på att vi håller i gång utom hus och känner trygget och har roligt. Den som är förkyld och hosta stannar hemma. För oss en självklar sak. Vi har bestämt oss för att klara virusen till 100%.
Uppskattar verkligen SVT1 Program på morgonen med morgongympan och sen sommargympan med Sofia. Försöker hålla mig aktiv som förut med skogspromenader nästan varje dag. Vi kommer att fortsätta med att inte gå på shoppingrundor, café, restauranger, resor m.m.
Sen så vet jag att tiden går fort snart sitter vi där och tänker vad skönt nu är det över.
Ann Kristin Fahlberg 70+