Corona – tack för befrielsen från kraven!
För en kvinna föd 1939 kan corona betyda mycket. Hon tillhör riskgruppen, speciellt som proppar i lungan vid flera tillfällen och begynnande sepsis har tagit ner lungkapaciteten. Då har man anledning att strikt följa Folkhälsomyndighetens regler och föreskrifter.
Jag har tagit realen och studenten på Hermods och sedan läst till en magisterexamen på universitet. Därefter har det varit heltidstjänst hela livet som lärare på olika stadier, mestadels kommunal vuxenutbildning men också folkhögskola, gymnasium och högskola. Som vuxenlärare kommer man ofta nära sina elever – något som är oerhört berikande men som också kräver engagemang och kraft.
Min familj , man och två barn, har hela tiden krävt sin omsorg liksom sjukliga föräldrar. Fram till studentexamen kunde mina föräldrar och jag driva den lilla gården och leva på den. Sedan har jag och min bror behållit den och nu har nästa generation , mina brorsbarn, tagit över efter 30 år. Hus och trädgård kräver sitt. Vidare har jag läst ca 150 poäng ytterligare på högskola, varit politiskt engagerad i politiska nämnder och styrelser i 35 år och varit ordförande i föreningar i snart 40 år, allt vid sidan av arbetet.
Coronan har inneburit att jag för första gången i mitt liv varit fri från plikter och ansvarstagande, kvällsförberedelser och sammanträden. Visserligen är jag fortfarande ordförande i kyrkorådet och vice ordf. i hembygdsföreningen, men det mesta har skett digitalt. Jag har kunnat se på TV på kvällarna, fått stanna hemma på helgerna och legat och dragit mig på morgnarna. Jag har inte behövt skriva några agendor för min man och tala om vad jag ska göra varje dag. Jag kan sätta mig och läsa en bok en helt vanlig eftermiddag.
I coronans tid har jag fått ro och tid att göra färdigt min andra bok, som nu är på tryckeriet. Den första boken, en hembygdsbok om min lilla hemsocken, trycktes i 400 ex. och är slutsåld. En bok om vuxenutbildningen och dess betydelse ligger många år tillbaka i tiden. Jag får tid att skriva artiklar för Västgötabygden och Fristadsbygden, där jag är med i redaktionskommittén. Det går lätt att skriva ner dikter och reflexioner. Något måste jag ju göra, för att det inte ska bli långtråkigt. Altanerna utanför vårt och utanför våra barns hus är alldeles lagom som sällskapsrum under coronatider, så man umgås coronasäkert. Och man kan dra ner på bjudandet. Kaffe och smörgås blir bättre än lunch och middag.
Aldrig har trädgården varit så välskött som denna sommar. Vi har ju tid att rycka ogräs och sköta om växthuset. Och vi har tid att bara sitta på altanen och titta på blomsterprakten och njuta av den.
Jo, coronan har haft sina fördelar! Kanske känner jag annorlunda, om jag ska skriva ner mina tankar om ett halvår igen, på andra sidan vintern och kylan. Å andra sidan kan man via dator och telefon ha kontakt med släkt och vänner. Kanske kan coronan också knyta oss närmare varandra!
Ann-Britt Boman