Coronans år
Plötsligt innan vi riktigt förstod var pandemin över oss och inte bara oss i Sverige utan över hela världen. Var kom den ifrån och hur drabbas vi som människor? Ingen vet riktigt hur spridningen går till och vilka som blir sjuka. Man kan vara smittad utan att veta om det om man inte har några symptom. Hur farligt är det egentligen jämfört med tidigare influensor? Vilka blir drabbade och varför? Att äldre människor som redan är multisjuka blir svårt sjuka är lätt att förstå. Men även unga och tidigare friska människor blir sjuka och avlider. Jämför man från tidigare influensor har dödligheten faktiskt varit högre några tidigare år än 2020. Vad ska vi tro? En sak är i alla fall jag helt övertygad om och det är att vår Folkhälsomyndighet har handlat mycket klokt och om vi följer deras rekommendationer är mycket vunnet. Tyvärr verkar nu många yngre
släppa på regler om att hålla avstånd och tids nog får vi se vart det leder.
Den här tiden har säkert varit en stor prövning för många ensamma människor boende i lägenhet och utan större möjligheter att komma ut i naturen och utan att få umgås med barn och barnbarn och andra vänner. På äldreboenden har man inte fått träffa sina närmaste och det varit mycket olyckligt speciellt för dementa personer som haft svårt att förstå varför det blivit på detta viset.
För min egen personliga del är jag lyckligt lottad. Jag bor i eget hus, nära till naturen och har en särbo som bor ganska nära och vi har kunnat umgås som tidigare. Jag har träffat mina barn men saknar att man ska undvika kramar och närkontakt. Kramarna saknar jag verkligen, men vi har i alla fall kunnat se varandra och talats vid och alla har hittills mått bra och inte drabbats av Covid 19. Jag har varit symptonfri och på egen hand besökt affär för inköp av livsmedel vid tider då det varit lite folk i affären och givetvis har jag undvikit att komma nära någon. Några affärer har haft särskilda tider då äldre kunnat göra sina inköp. Allt har varit väl skyltat om avstånd till varandra och plexiglas vid kassorna.
Det sociala livet och gemenskapen har blivit mycket tråkigare. Jag är engagerad i PRO och våra möten och aktiviteter har varit inställda förutom att vi under sommaren haft tipspromenader och spelat boule utomhus.
Vi genomförde också en PRO-dag i augusti då vi vi träffades utomhus med promenad och mångkamp med kontroll av att avstånden hölls. Vi grillade korv och drack kaffe som deltagarna själva tagit med sig. Grillen
hade vår friskvårdsansvarige tänt och han såg också till att den blev släckt i efterhand. Färre deltagare än i vanliga fall. I år var vi ca 30 och det blev en trevlig kväll i gemenskap.
Vi har haft ordförandeträffar och utbildning via internet och dataskärmen och visst fungerar det, men inte lika bra som vid personliga träffar. Det är så mycket man missar när man inte träffas i samma miljö och mycket information som inte kommer fram.
Den här perioden har också gett tid till eftertanke. Vad är det som är viktigt i livet? Jag har börjat skriva dagbok igen efter några års uppehåll och det är mest för att i efterhand komma ihåg hur det var under den här pandemin. Vi vet så lite än om hur länge den varar. Jag är optimist och tror att många kommer ut ur det här med nya kunskaper och tilltro till människors förmåga att hantera besvärliga situationer. Det är viktigt att vi
tar tillvara på varandra och den tid vi har tillsammans.
Myndigheterna har säkert också lärt sig att man måste ha ett beredskapslager och vara beredd när pandemier dyker upp. Vid behov ske det finnas den utrustning som behövs. Man har säkert också lärt sig att det inte är bra att människor i äldreboenden och med behov av hemtjänst har alltför många olika personer till sin hjälp.
Till alla äldreboende borde det finnas resursläkare och ett hälsoteam. Äldreboenden förlorade sina läkarresurser när äldreomsorgen flyttades från Landstingen, som regionerna då hette, och till kommunerna och det tror jag var ett stort misstag, som äldre sjuka i våra tider blivit lidande av.
Alice Sandström
Laxå