När livet går i snigelfart

Jag såg en snigel, en sån med hus på ryggen. En snäcka. Det regnade och det är bara då man kan se den. Annars bor den under min trappa. Tror jag .Det är alltid däromkring den syns. Det längsta från trappan jag har sett den är ca 1 meter. Om det är torrt väder är den borta. I alla fall inte ute. Men så fort det regnar går jag och tittar och jodå då har den kommit ut. Jag undrar vad den är ute efter. Vad söker den? Den rör sej väldigt sakta. Nästan inte alls. Sträcker ut sina horn och vrider sej än hit än dit. Om jag sitter tillräckligt länge, kanske jag kan se att den drar sej en liten bit framåt. Sen ger jag upp.

Nästa gång är den 1 dm bort. Den har gulaktig ton och när det är mörkt så kan jag se den som en lysande sten. Senare samma kväll är den tillbaka, nästan där jag såg den först. På väg under trappan, tror jag.

Någon dag senare, det regnade igen. Där var den , en halvmeter från trappan under några grässtrån. Och alldeles intill, kanske en decimeter, låg det en snäcka till. Den hade samma gulaktiga färg med en mörkare fläck på toppen. Skulle de mötas? Skulle jag få se en parning? Rörde dom sej mot varandra? Jag vet inte. De svängde sina horn, än hit, än dit, kanske de förflyttade sej någon millimeter. Jag försökte ha tålamod, men det hände ingenting. De rörde sej knappt så jag gav upp. Samma kväll tittade jag efter dom igen. I  ficklampans sken såg jag dom tydligt. Två lysande snäckor, men långt ifrån varandra. Hade de mötts? Det får jag aldrig veta.

Denna regniga sommar har jag sett  ”min” snäcka många gånger. Alltid runt min trappa. Kanske kryper den långt bort nån gång som inte jag ser. Fast jag tror inte det, inte med den farten. Men jag har inte sett den andra snäckan igen. Möttes de? Vad hände? Blir det snigelbarn under min trappa? Den som har tålamod får kanske veta . När livet går i snigelfart.

Anonym